Aftonbladet – 9 juli 1838, sida 2

Oe gråten ambålla om hans eutledigan ie från denmma, pröfvade Förvaltning n skaligt att härsenom Sundström från förusämose Kans ljst1 örornande skilja; hvilket geaom utdrag af Pro-j2 okollet skulle vederbörande till behörig känne-Y om och efterrättelse meddelas. År och dag!4 om ofvan. På befallning P. O. Bäckström. o r Af detta protokol!lsutdr:g ådagaliggas tvenne, u vutomstärdigheter i ka:atieren af Förvalttv Vv nupgenus handlirgsatt. Den första är au He std 6 trom bef döm1 ohörd, ehuru det i ailmävhet, r ep regel, att den som dömer b r känna sa l, ens full t:ndiga sammarcheng invan utslaget afr unnis, och den domare, som endast på ena par. ens eler anvifvarens utsago frändomer en an-1; san, vare sig lif eller egensom uti vanligt folks, gon plågar anses för en orättfärdig och odug ig domare — Den andra hufvudomständighenen är, att Öfverste Lundstedt icke på något sätt närmare uppgifrit eller med något enda faktum styrkt sitt påstående, att Hr Ssod ström skulle visat uraktlate het i tjeusten. Det oaktadt har Forvaliniogen icte ens brytt s:g om att i detta afseende göra Ö versten den ringaste fråga, utan slog på hans bud genast till, al:deles som öm beslutet bade afkunrats med en auktiousklubba. Hv d som åter icke synes af protskollet, det: är, att icke allenast ej vågon anmärkning till-: förene varit gjord i tjensten emot Hr Sandström, utan ock att denne, för att ådagalägga grundlas heten at Hr Öfverstens påstående och för sm säkerhets skull, för någre personer inom verket äver förevisat, att bans diarier och om: hän der hafda handlingar funnos i fullkomlig ordmung. Också berättas det, at en af levamoterva, tär Kammarrådet Elers, skall före beslutets fattande hafva yrkat på Hr Saudstroms hörande, och erinrat öfriga ledamöterna om olämpligheten och laglösheten af det handlingssätt, som nu följdes, och dett uti ganska varma ordalag; men dervid blifvit öfverröstad af de öfrige, sedan den! andra civila ledamoten, Hr Amiralitetskammar rådet Widin (densam ne sem jemte Grefve C:on I stedt var med om v,ändringenv.) på det högs!a afstyrkt, stt, Hr Sandström skulte kallas in och iå sig Hr Lunds:edts anklagelse meddelad; i y, skota Hr Widins ord fallit (varu lgtvis utom protokollet, men ändock så att det val hördes), ty om han får bli hörd, så rättfärdigar. han sig, och då bli vi wcke af med honem n Det bör ej nekas, att detta åtminstone var: ko: seqvent, och att skälen verkligen passa till beslutet. Vi förmode, att då saken kommer att dragas under Hr Just:s uppmärksamhet, hvars betartniog ger anspråk på, att hin ej må lita någon olaglighet passera obeifrad, och han j således utan tvifvelinfordrar Förvaltningens förklaring, så! skall Ar Ofserste Luudstedt icke undeslåta, att, serdeles med den offentlighet saken nu vunnit, söka åtminstone på något sätt: göra reda för, hvaruti den förmenta uraktlå! tenheten bestått, hvilken så på en gång påkommit och varit af så egen art, att den icke eus! tillät, att Hr Sandström fick veta, om sakea på förhand, innan man fråotog bonom en tjenst för hvilken han ordentligt fått lösa sitt koustitutorial, och icke något protokollsutdrag, Skrifivexlingen härofver skall utan — tvifvel blifva högst interessant, isynnerhet om deruti komme att inflyta, hvad som troligtvis varit i god åtanka vid tillfället, men dock icke hör till hans tjenst i Förvaltninvgen. Sålunda har ban i. ex. varit af ank agad pa terne vald till juryman i t:yckfr.hetsmåleu b:de angående Hr Crusenstolpes skrift och Den röda boken, och satt uti detta seduvare tillsam mans med sjelfva ordföranden i Förvaltningen, Hr Cont-eamiralen Nordenskj Id hvuken var vald af aktor eller domstolen. Vidare är Hr Sandströms persomligen bekant med He Crusen stolpe ja, han lär till och med vara angifven såsom en bland de par hundra persone , som vura värvarande i Hofrätten d. 19 Juni då det ropades vivat för Hr Crusenstolpe, och, Gud vet om icke äfven, att hafva tagit den fällden i handen och ropat lefve för honom. Vidare försyndade han sig i fjol svårligen cmot Kgl. Forvalinisgen, då han vid rättegången mot Aftonbladet om kanonerna, genom Noatarius publicus lät an