BOKHANDELSBULLETIN. Af Professor Geyers Litteraturblad utkom i; går N:o 6 eller Juni måvads häfe. Det ser . ut, som om stugan skulle börja blifva H: GeyE er för trång,, jemväl i afseende på det mate! riella vehiklet för meddelandet af hans tankar; :: ty han har äfven denna gången, likasom i förra vumret, gifvit läsaren tvenne ark, i stället för det ena, som varit utlofvadt för hvarje måpad. Ämnet för detta nummer är äfven läroverksf:ågan, och Hr Geyer följer der, likasom i flera föregående, den planen, att vandra genom samhällsfrågornas labyrinth med histori rs. fackla i banden, hvilken utan tvifvel, rär hen-! nes låga får brinna ren cch klar och icke så, att ämnet för det mesta uppgår i bara rökelse;: med ett ord, när bon skötes så, som Hr Geyer! nu sköter hence, såsom man fioner att hon! blifvit behandlad af nyare historici annorstädes, slutligen bör leda till upptäckande af d.n Ariadniska tråd, som förer till ljusare regioner. Den korta och populära bistorik, Hr Geyer uppdragit af Läroverkens uppkomst och öden i Sverge, icke blott med afseende på st ras organisation, enligt författningarna, utan ock på de plägseder och bruk, som varit rådande under serskilda tidehvarf, samt studiernas och litteraturens tillstånd i allmänhet, är ganska za tressant och lärorik, och Hr Geyer har dervid arbetat i sin bestämmelse äfven såsom lärare i historien. På sina ställen är denna historik äfven kryddad med auekdoter och beskrifningar om detaljer, som äro af en ragwant art, äfven för icke-forskaren. Sådana äro t. ex. beskrifningen på lefoadssättet i skolorna, i början af 1600-talet, pag. 105, samt en teckning af dea s. k. Penalismen, pag. 170, af hvilka båda stäl len vi bär meddela utdrag: Ur hvilka enkla seder Sveriges ärorika tidehvarf uppgick, derpå kunna vi anföra ett, till förevarande ämne väl hörande exempel. Riksrådet, Frikerre Schering Rosenhane beskrifver i sin egenhändida lefve-nesbeskrifning sålunda sin egen skoleåong: ?1621 uti Januari månad blef jag (då 12 år gammal) och mia broder försände till Strengnäs skola ifrån Haneberg. Och sedan vår fader bade bjudit oss fara väl, med välsignelse och allshanda god förmaning, och satt oss neder i slädarne, följde han oss ända neder på sion, och alldrasist brukade han dess: fo-malier: faren väl, mine käre barn; Abraham: Gud, Isaacs Gud och Jakobs Gud han välsignt och bevare eder: Herrans hand beskydde eder jag befaller eder nu uti Gads händer, — dermed han med gråtande ögon vände tillbaka, och vi sammaledes med sorg gjorde vår första res till Strengnäs. Vår moder följde oss något läng 1e ner på sjön, och vid det sista förmante ho mig, att se min yngre broder till godo, allden stund han var svag af naturen, sjuklig och ut: