Aftonbladet – 4 juli 1838, sida 3

VED VP, OSS ÖT VIVIRNER MU grave blifvii hennes beständiga ledsagerska och förtroguaste vän. Hon ser visserligen glad lut, mea genom hennes vänligt helsande blick skymtar dock fram ett inre allvar, som lätt upptäckes af ett skarpt forskande öga. Synbarligen röra sig hos henne känslor, som fått den första väckelsen genom hennes omgifningar och hennes inträde i sällskapslifvet. Hennes hjerta, som genom den stränga klosterlika uppfostran förr helt och hållet sysselsätte sig med sig sjelf, erfar nu, då hofsirklarna tillslutit för henne det egentliga — sällskapslifvets portar, liksom en tomhet, och den glans, som hitiils gjorde att hon icke så starkt kände deona tomhet, kar nu också förlorat sitt behag, Flera af kennes hofdamer stå i begrepp att ofvergifva sin jungfruliga beherskarinna, för att i kärlekens armar, såsom Engelsmännen uttrycka sig, vjuta detegna hemmets lycka. Grefvinran Mulgrave har blifvit ea förtrogen för Prottoingens hjerteangelägenheter, hvilka till och med icke meddelas hvyarken hennes moder eller förra uppfostrarinna Friherrienan Lehzen. Drottningen lefver visserligen i en tid, då statsmärnens procura icke mer får gälla inom hjertats departement; men eburu uppriktigt nationen också, i sin enthusias för den unga Drottringen, önskar att intet tvång måtte påläggas hennes val, så är dock en absolut frihet i deita hänseende icke möjlig, i betraktande af Drottningens egna ställning, det Eogelska folkets nationatitet och landets lagar. Det fianes så många förhållanden att härvid konsiderera, att måhända ingen re gent bar så trånga gränser dragna för sig i detta hänseende, som Drottving Victoria. Att de personer, som stå Drottningen nära, redan ofta sysselsatt sig med denna angelägenhet och de dervid mötande svårigheter, är utan ailt tvifvel. Härvid kommo äfven vederbörandes interessen med i spelet; ingen vill förlora något afdet inflytande, han för närvarande äger. Ingen passande brudgum står att fiana vid något stort hof, och huset Coburg, som. redan bhfvit så mycket anlitadt i denua väg, vill man icke ånyo besvära. Oranien klingar. icke väl i Eagelsmännecs öron, liksom öfver -: hufvui hvarje prins, som icke är född och upp-: född i England, icke blott sf nationen, utan äfven af hofvet alltid skuile blifva ansedd för en! främling. Den nittonårige prins Georg af Cambridge har derföre all utsigt att blifva Drottningens af England gemål, emedan han äger: alla de:sa önskvärda egenskaper, och Vicioria: de sednaste veckorna visat mera tycke och interesse för prinsen än förut. Icke blott Hertiginnan af Kezt, utan äfven Whigministeren: ser med nöje detta val, och äfven landet skall: eostammigt gilla det. Priosens yttre är ganska; fördelaktigt, fastän han, liksom Vrotningen, är något undersätsig. Ur bans öppna ögon strålar skälmskhet och trofasthet. Hans maner och uppförande vinna hvar och en, som nalkas honom. I samtal öfverlemnar han sig oivunget! åt sina intryck, liksom enkelheten i haos sätt att uitrycka sig visar ett godt menniskoförstånd, I hvilket Engelsmännen framför allt älska hos sina furstar. Att man förut med så stor försigtighet höll prinsen aflägsnad från Drottningen, bevisar, att man då ännu icke delade önskan om en sådan förbindelse, hvilket man ru åter fioner vara förhållandet, såsom man karm sluta deraf, att de båda kusinerna numera så ofta träffas. Vi wilja icke erinra om de många baler, der prins Georg af Drottningen hedrades! I med första dansen; vi sågo dem båda offentligt tcäffas, då studenterne i Eion nyligen firade sin ifest, och härom dagen for till och med prinsen, utan att vara åtföljd af sica föräldrar, till Drottningen i Windsor, för att sedermera, i sällskap med henne, tHertiginnan af Kent och Grefvinnan Mulgrave bivista kappridniogarne vid A:cot. Sådane tecken till kuvglig ynnest förstår Engelska allmänbeten ganska väl att tyda, och vi tro ossicke taga fel, om vi anse förlofningen eller sjelfva engagement, såsom Engelsmännen kalla den, och hvilken alitid öger rum kort före sjelfva brölloppet, verkligen hafva försiggått emeilav Victoria och prins Georg af