atvecn gerna DaKOM UC:, OCh Dora alarig forlata den, som rört vid deras svaga sida, t. ex. vid fåfinga eller okunvighet. Afven här hjelper det icke att tala om undantagen; dem kände 1734 års lagstiftare fullt ut så väl som Statst., men stadgade ändock en hel hop jäf, hvilka alla stå qvar eller ock alla försvinna, ty de bestå alla i presumtioner, tagua af yttre förhållanden. Äfven militärer hade Hofrätten i detta mil bordt af granulagenhet undvika; parterne kunde gerna välja sådane, icke så domstolen. Miltärer inom högre grader hafva presumtionen emot sig, i afseende på förmågan att opartiskt bedöma mål, som angå ;respekteon; med sträng takt i frågan em militära di ciplirsmål, hafva militärer uteslutande stämma i krigsrätterca, men hvem kan förklara Hincbeckska divisionens i Svea Hofrätt påund, att par pråference hålla sig till militärer i ett tryckfribeismål? Den svåraste presumtion om iördom inträffar på dem, som af Aktor blivit utpekade såsom tjenliga subjekter, elier som sjelfve röjt, ait de, i afseende på en viss person eller sak, äga en blind, mot ail undersökning härdad opiniom. Så snart Åktor i et: tryckfribhetsmål utpekat en person, är denne i hög grad misstänkt; ty det är taget för gifvet, att om en Åktor får välja två tredjedelar af Juryn och Saranden blott en, så är denne fälld, ehvad han är oskyldig eller ej. Nu inträffade likväl, att Hindbeckska divisionens valicke förr blifvit bekant i hufvudstaden, än alla med en mun ropade: au är den tilltslade redan felld; Hofrä-ten har valt alldeles såsom Aktor önskade. Se der du beskedliga Statstidoiog! ett ämne för en reflexion, en supplysning,, ja till och med I nett beriktigande,. Meddela då en liten upplysning,, du, som känner, den högre regionens t.lidragelser, och hur det kom sig, att Hofrät-. ten3 smak så noga öfverensstämde med Aktors önskningar, hur det kom 3ig, att Hofrät.en så preast kullbytterade de Jaga och grannlaga jäf, vi ofvan enfaldeligen uppställt, och slog sig ned bland hofmän och höga militärer och devouementets koryfger, och tycktes vara slideles okunnig om hvad hela staden visste, eller åmisstone till punkt och pricka föruts de! Det var en händelsev: nå väl, hvariöre reflekterar cu icke öfver den? Hvarföre sstte du icke, du, som har så godt om stjernor, genast ett halft dussio, för att erinra dig namnen på dessa män, hvilka hafva en så betydlig andel i dessa dagens häadelser,, som lat dig reflektera? Har icke landet längesedan voterat dem ett Andreaskors? Statstidningens fjerde och vackraste tanka om Juryn innefattar en så originell sats i morsl och rattslära, att den aldrig nog kan inskärpas; den lyder in conereto som föjer: om den Jury, som yttrade sig öfver Assessor Crusezstolpes åtalade skrift, icke deruti fann skäl att fälla honom, så kunde hon fsilla honom för hans förra skrifter; eller generaliseradt: om domaren icke kan fälla en person för en åtalad handling, så kan han fälla honom för någon annan. Det är, som läsaren ser, samma grundsats, som despoterne allid acvändt, när de icke kunnat finna skäl: samma grundsats, som begagnades till den olycklige Görtzens fällande, då maa ej) kunde finna sak med honom, det är korteligen en anvisving, att, kosta hvadi det vill, uppoffra personen. Statstidning! hvarföre anslår du denna sträng? Vill du kanske säga oss, att det är en sådan gruadsat:;, som ledt åklagaremakten och domarera i målet mot Assessor Crusenstolpe? Tror du kanske, att folket skall finna sig lugaadt af den tron, att man blott offrat personer, men icke velat åt principerna? Sveriges S.atstidning alltså, den tidning, som är regeringens organ, säger 0ss, att om en person oskyldigt tilltalas för en skrift, så kan man i hemlighet fälla honom för en annan, som hvarken är åtalad eller rausakad. Tryckfrihets-lagen säger: Lagligheten af åtalade tryckta skriftess iomebåll skall hädanefier pröfvas af en Jury eller Nämnd, bestående af Nio Personer, hvilka sammanträda vid den Domstol, der brott emot denna Lag åtalas, och der, genom förhör med Parterna, åklagarezs Slutpåstående och den tilltalades Förklaring, ransakningen fullbordas bör. WVidare fereskiifver samma lag, att jarymännen skola svära,