Aftonbladet – 3 juli 1838, sida 2

Article Image
RR —— nn — .—?zo— — eo ——— —-—-—.—nn— —— LJ EBILANDADE AVINEN. Rese-nyheter. Den outtröttliga naturforskaren Schomburgk, om redan 1833 bereste det Brittiska Guiana och i September 1837 lemnade Gcorgetown Demarara, gifver i en skrifvelie till Gcografika säliskapet i London närmare underrättelse om resultatena af hans uppiäcktsfirder. Han ade först farit Essequebo uppför ända till denae flods förbindelse med Rupnmuny; fullfoljonJe dess vidare lopp i vesilig rikwing, uppnådde han dess sammanflytande med Rewa, hvilsen han sedan for sydös:ligt uppför ända till dess forening med Quitaro, som åter i sydsydöst gjuter sig i denna. Folj. nie dennaström — föriäljer han, — gjorde vi den 7 November eit albeott, för att besöka Ataraipu, en natu:lig pyramid, om hvilken så måvga och hraransan så motsägande berättelser kommit mig tillhanda. Vs-gen förde os; genom tjocka skogar, tills vi ester två timma:s besvärlig marsch befuono oss vid foten af ena gneishöjd, som med ucdantag af några få parasitväxter, såsom Os chidex, Cacti, Ciusia, de der dogo en karg näring ur ett tunnt myllelager här och der emillan klyftorna, helt och bålet saknade vegetabilisk natur. Eter att hafva uppstigit 300 fot, egde vi för våra goa en öppen utsigt åt vester, och nedifrån djupet höjde sig Atarapa, eit af Guianas största vaturunder. Dess fot är beklädd med skog ungefir 350 fot uppit sido:na; men härefier lyfter sig granitmassan utan all vegetatioa pyramidtormigt till en höjd f minst 550 fot, så att bergets hela höjd stiger till 900 fot öfver slätten. Från den bergstopp, dit vi uppstigit, hade vi en vidsträckt och praktu:l uttigt. Icke låoagt fån oss höjde sg den om:alade beuadrausvärda granilmassan, något litet sydbgare derom cen annan temligen likadan af gnueis. I bakgrunden Jlyfte sig pyramid öfver pyramid, bildande en amfiteaier åt vester till. Jag upptäckte här även Sacrariborgen med deras kägelformiga topp samt Dororu i riktvingen åt fästet San Joaquim, hvilka jag redan hade sett på min förra resa, och hvilkas läge jag nu fann noga öfverensstammande med det, som mina observationer gifvit mg för Ataraipu, nemligen 29, 55 nordlig — latitud och nära 58 ,? vestlig longitud från Greenwich. I soder tvirs öfver Savannen, lågo Caravaymibe :rgen, under det mera ösilig C.raetayu med sina fantastiska former uppsköt jult 1000 fot ofver sättlandet. Framtäpgande längre åt söder, fuano vi Qutarofloden så golt som oöfvervadeliz, och jag blef högelisen glad, då vi uppnådde ea gångvag, som förde vesterut till pyhbyggena i Cardoam eller Akatauci. Då vi folj.ude morgon genomströfvade sevanven, funno vi stäckor till ungefär 600 fots bredd af qva tsstyckea, som voro så regetmassigt lagda, aut de nästan sågo ut som en orde.tig st:nliggning. Kort derpå upptäckte vi granitlager, som på lika sätt u bredde sig i en östlig och vestlig riktnicg, och ofta egde den storlek, att de foreföllo som uppkastade befästningsverk; andra åter lågo upstaplade i pyramidformiga massor. Mot solnedgången uppnadie vi ett lager af 50 Wappesham-Indianer, och voro nu skäligen trötta eiter att på två dagar hafva tillryggalsgt en sträcka af näsa 45 engelska mil ifrån Quitaros stränder, Escligt de underrät elser vi här inhemtat, böra vi pu under nästa vecka fortsätta vår vandring i sydöstlig riktuiog till de försia Yarumas -nybyggena vid Cuyuw un: och til WoikWoyas, som skula bo vid en flid sydigt från Ess: quebas eller, som infödirgarve kolla dem, Sipus k;lor. Om nigra dagar aroa vi uppbryta på vår väg dit åt Carawsyoubergenn. DEN OUTTÖMLIGA ÖLTUNNAN I WERMLAND. iSnvenck herättelse.

3 juli 1838, sida 2

Thumbnail