Carlstad den 27 Juni. På hemmenet Skål i Alsters socken tilldrog sig för ett par dagar sedan följ nde löjliga händelse: En gumma hade nattetid inkrupit genom fönstret af en källarebyggning på gården, i den olofliga afsigten att från det öfver källaren varande rummet, genom en s. k. trumma för vädervex!ing, nedkommi i sjelfva källaren och der tillegna sig något potatis. Hon inkom lyckligt i nämnde sum och började nedkrypa genom trumman. Men härvid begaf sig, att gumman missräknat sig, antingen om trumimans ellor sin egen vidd, nog af! hon tasinade helt oförmodsadt, och i sina fruktlosa försök att betria sig ur sitt trång2 finge:se, trängde hon six värre fast och blef hängande med haltva kroppen i källaren, unter det den ofre delen blef orörligt sittande i trumman. Hvad var här att gora, skulle hon med resignation underkasta sig sin olyckliga sjerna och hellre lida döden, än letvande skammen — eller skulle hon anropa gårdsfolket om hjelp och medlidande. Ett svårt alternativ. Huru länge hon öfvervägde detsamma kunna vi ej för visst berätta; men hvad man med säkerhet har sig bekant, är, att str:xt efter midnatten folket på gården blet uppväckt ur sin djupa sömn af uthåilande helt ohyggliga läten och stönanden — och detta just vid midnattstid. Hvad kunde väl vara säkrare än att här var spökeri å färde, De hederliga åboerna beslutade sig dock att modigt trotsa alla afgrundens makter, för att få ett slut på oväsendet. Snart upptäckte man hvarifrån klagotonerna och veropen kommo, då den stackars långfingrade gummen slutligen, mera död än lefvande, ble framdragen ur sin svåra klämma, (Wermlands Tidn.)