Aftonbladet – 2 juli 1838, sida 2

utse, att Örfverståthållareembetet skulle, utar omsyep, framstalla denna sanuing för Kongl Möj:t. De fleste antaga, imedlertid, att Ötverstårhållarn, efter hvad som händt honom sjelf ansett försigtigast att icke ställa sig i ansvar fö; de polisoorduingar, som äfven under den största säkerhet till person och egendom kunna in. träffa i stora städer, men som i vår förskräc kelserika tid måhända skulle karakteriseras så som af politisk natur. Ölversiåthållareembetet svar skule sålunda utgöra ett passande eko til regeringens fråga. Oidelagen i utlåtandet med gfva hkväl icke antagandet af en sådan förkla riog. Embetet säger nemligen, att det iekt kan sanningsenligt uppgitva, att den sinnesstäm. ning, som veiat gifva sig luft, blifvit under di få dagarne efter tilldragelserne så lugnad, at ju en förstärkniog af vakter möjligen skulle kunna behöfvas, och meningen häraf kan icke gerna vara någon annan, än att embetet anser de anbefallde åtgärderna, som medfört bajonettanfall, kavallerichocker, arresteriogar och polisinqvisitioner ingalunda hafva bidragit att lugna den sinnesstämning, som blifvit väckt af det beryktade åtalet, och af de hemliga planer, som förmodats ligga till grund för detsamma, och som ånyo tros fiamskymta i Statstidningens hot om nSeptemberlagar.v Härd må Öfve:ståthållareembetet onekligen halva rätt; fåga är blott, om denna sinnesstämning förbittras derigenom, att man visar ett fortfarande misstroeade genom förstärkta militårvakter. Måhända att kommencanten kan lemaoa ett afgörande svar på denne psykologiska fråga. Oiverhutvud kan man likvälicke dölja för sig, att en viss svaghet eller villsådighet uttrycker sig i detta utlåtande. Om sådant i ett afseeude är lätt att forklara genom den bekanta kritiska beligenhet, hvari Hr Öfverstå hållaren befunnit sig på de sista tiderna, och tråugmålet å ena sidan mellan den nära slägtskapen ca dena man, som står tbronen närmast och äger mest ait söga i alla de beslut, som röra armeens kommenderingar, nemhgen ir Exc. Grefve Brahe, Friherins svåger, och å den andia det äanu fortfarande åbggandet att repre sentera Borgerskapet och framföra dess röst till regenten, så var dock å andra sidan detta just ett tillfälle att kunna visa, det Friherru vore i stånd ait besegra de ensk:lia konsiderationerna för det a!lmännas sak, och med detsamma visa sig i alla afseenden vara karl för sin hattn, som man säger. Men det är visserligen lättare alt göra en anmärkuisg efteråt, in att bestämma sitt handlingssätt i e:t afgörande ögonblick, och sannolikt har Friherrn i detta fall i syanerhet fästat sig vid dena omstäadigheten, att meningen hos den, som föresla it den annars obehofliga och omväga åtgärden, att inbegära hans tavka officielt och skiifligt, egeutligen var att dermed taga intekning på hens biifvunde yttrande, för ait sedermera kuona deraf göra det bruk, om ständigheterna påkalla.