Aftonbladet – 30 juni 1838, sida 2

OPINIONSYTTRINGAR ÖFVER DAGENS HÄNDELSER I HUFVUDSTADEN. Tidningen Göthen, f. d. Götheborgs Dagbhlac fogar till underrättelsen om ugårgen af det ce leb:a tryckfsihetsåta!et följande reflextioner: Genast efter Steckholmspostens ankomst hit förli den gårdag, utspridde sig med ljungeldens hastighe det rykte, att Assessor M. J. Crusenstolpe blif. vit af den öfver horom nedsatta Juryn dömd skyldig till Majestätsbrott. De, som satta tro der: till, voro dock kögst få. och först när man i Afton: bladet och Dagligt Allehanda läste den nedslående bekräftelsen på sannfärdigheten af detsamma, kunde man, så gerna man än ville, ej mera tvifla cm des: kalla, olyckbådande, hvarje sann fosterlandsvärs in nersta upprörande, verklighet. Jurymännena (vi vilj oc!.. böra ej tro rtågot annat) hafva dömt efter sir öfvertygelse, efter den iag, som, enligt skriften, til och med sjelfva hedningarne hafva inskrifven i sin: hjertan; men efter vår konstitutionella leg, efte; den lag, som bordt utgöra sjelfva grundvalen fö1 deras öfver en medborgares vål eiler ve uttalade dom. slut, hafva do icke dömt; och detta skall, så hos framtiden som efterverlden, åtminstone icke länd: dem till någon ära. Också var Juryns sammansiättning lika mäskvirdig som dess utslag. Att åkjlagaren valde, så som har gjorde, förundrar ass emedlertid på intet sätt; mot Svarandensz val kan men icke heller egentligen hsfva något att påminna, ty naturligtvis måste det hafva varit särskilda motiver, som förmått honom att till domare endast v lja sina vänner; men att Kongl. Hofrätten med sitt val gick så helt och hållet utom det juridiska området, detta är någonting, som förefaller oss nästan oförklarligt. Domaren skal grant veta Laghon, ther han efter döma skal, ty Laghen skal vara honom en Rätt 04 s ev, heter det i en af våra gamla härliga domareregler; men vi undre just, hvad medlemmarne i Kongl. Svea Hofrätt skulle göra, om de ålades att på sina samveten intyga det de personer, hvilka de i do i denna högmå!ssak valde till Jurymin, voro så qva!ificerade, som de, enligt ofvan citerade regel, borde vara. Att Hofrätten kunde hafva valt så beskeff.de Jurymin, derom kan icke vara mer än en menisg; mea fågsn är nu: om den också har gjort det. Dermed må dock nu förhålla sig huru som helst. — Herr Crusenstolpe är fäl!d, och detta åtminstone är såäkert;, men lika säkert är det äfven, att, om ett fel emot formerna i detta högmål kunde sf den anklagade bevisas vara begånget, och Juryns dom såiunda upphätvas, samt en ny J.ry, sammansatt af endast lagkloke, redlige och samvetsgranne män bi des, skuile den icke kunna annat än frikänna Herr Crusenstolpe från brott mut det lagrum, enligt hvilket han nu blifvit förklarad skyldig. — — — Dock ej nog dermed: ötvertyga massan af Svenska folket, stt allt, som i regeringsväg händer och sker, omedelbarligsn emanerar från Konungen; beröfva henne den gamla tron vatt Konungen nog vill det rätta; men att Herramännen äro skulden till att icke allt ir, som Get borde och kunde varav; beÖöfva henne, säga vi, denna med modersmjölken inupna tro på dess Konungs faderliga godhet, hvilken ndast de Stores mat folket styfmodercligt sinnada ; jertelag kan mikta förmicska — och foljderna af lenna lära, detta trosberöfvande, denna nationella jertstöld skola ej linge uteblifva. Vi veta ganska äl att en viss fraktion skall, till följe af dessa våra sigter, hänföra oss till de devouerades ant:l: men m man iske kan förebrå devouementspartist någoning annat, än att inför natiunen tala sanuingens öppna : ch eliverliga språk, så gör epithetet ingen ting! ill saken, och den, som vill, kan då allt for gerna åde kalla och tro oss vara devsueradev. ) I