Aftonbladet – 29 juni 1838, sida 3

n-putgår fiån samma föreställning om vår ställnin; ar ) Vårt lykne och våra seder, som vi sjelfva hj ersa, och man kunde således gerna sluta, att ha it, bedömt sakerna alldeles så, som vi sjelfva men man är ändock icke belåten; man vill nöd -— j vändigt hafva, som uttrycket lyder, nsvart p tl hvittv öfver hvad den med icke ringa interess tl omfattade fursten tänkt och yttrat. Det ka inemligen icke nekas, att så väl ban, som ban berr fader, härstädes vunno en viss popularitet Sjså vidt den kunde uppkomma af et: flyktig betraktande. Kejsarens etixettfria uppträsande underrättelsen om den drift, hvarmed han in. spekterade både sina egoa och f ämmande sta. jter, samt öfvertygelsen, att om hin icke täakte ljust på Sverges, hun tänkte så mycket mer på sitt eget lands interesse, allt detta i motsats til föreställningen om den fläd, den militärståt och den fega fruktan för beröring med folket, som ,Itroddes nödvändigt böra åtfölja autokraten, verI kade fördelaktigt på opiaionen om den Ryska Isjelfherrskaren. — Storfursteos ungdom, hans eppnoa väseade, och r nga räddbåga för folket i förvårfvade honom sympatier, som betydligt md . a 3 L8 ökades på denna minnesvärda dag, då vår egn Ikoaungaborg af hotande skaror tillsiängdes för jallmächeten, men den f.ämmande sihronföljaren sorglöst dels åkande, dels gående, kringreste I på stadens gator, likasom han varit d:n eude Iturste a landet. Icke under derföre om mau jär nyfiken att få höra, hvad detta fursteliga vitne till de krigiska demonstrationerna och till I folkets fridsamma, fogliga och byfsade beteende, tänkt och yitrat om våra Juui-dagar. Hur ,roligt hade det icke varit att på nära håll iakttaga hans förundran, när han helt hostgt såg i Stottet kringvärfvas med soldater i fulla vapen, med artilieris och ammunitions-vagaar, slottsknektar och armerade fartyg, utan att den bästa kikare förmådde upptäcka en fiende; hvad : ville man icke gifva, för att få höra hans! frågor om anledningen till denna oförklarliga manöver, och vederbörandes af den skarpaste gissningsformåga knappt anade förklaring, eller för att kunna utgissa hvad som. föregck i denjfursteliga gästens inre, när han ,! mött af glada och vänskepliga helsningar, märk-! te, huru medborgarne i förbigående med leen-!: dv förundran sågo upp till krigarne i släpmössor, som, ej olika åskådarne vid en kapplöpning, dagen igenem hängde på armbågarne utöfver balustraden af den imposanta och dyra — Lejonbacken, och som tycktes hafva , äckt hvarand:a banden uppåv att vedergilla folkets begapningslust, genom ett återgäld nde! i samma myot? Hvad läsarea gerna skulle vilja veta allt detta, och hvad vi gerna skulle yppa! det, om det blott icke vore en kabinettshealighet! Det enda man derom höst berätiss, är! så litet upplysande och dessutom grundadt på! ett så opålitligt rykte, att det knappt förtjenar wnfö as. Man vill nemligen ve:a, att dea unga! fu: sten, cå han om Fredagzs förm d dagen och sedan militären redan varit samlad hela cen foregåeude dsgen och naticn, passerade Riddarhustorget, sumt derifråa skådale den lifligsa rörelsen vid Munkb-on med löfruskor, blomkrukor och grön saker, helt oskylaigt skall hafva fågat: när det! der emeuten?n Tom tg