Aftonbladet – 28 juni 1838, sida 2

pr Vy ot A SA Hf Open, INGE ) anses hafva den första och bufvudsakliga andelen uti de sednaste aktionernas beslutande, Efl vensom vi tro, att kan med all beredvillighet deråt egnat sin embetsåtgärd. Likaså är det I sannolikt, att Friherre von Schulzenheim svår ligen skuile låit förmå sig deitill. Icke dess mindre är det vår öfvertygelse, att icke heller IHr voa Hartmansdo:ff skulle tilltrott sig föreslå ve 0 Pr en sådan aktion, om han icke, såsem det allmänt berättas, deruti blifvit verksamt understödd af Hr Justitie Statsministern Grefve Roseoblad och Hr Justitie-kanslern Nerman ). Eno fråga, som så djupt ingriper i en sedan ett fjerdedels århundrade af Svenuska folket utöfvad rättighet, och åsyftar en så väsendtlig inskränkning i tryckI friheten, afgöres icke enstaka inom Hofkanslers. expeditionen, eller utan föregående fullständig öfverläggoning om de utsigter, man kan hafva till framgång. Freja har i sitt sista nummer upptagit fiane i ce dagliza tidningarna förkunnade avunonser, innefattande dels ett forslag, att då och då Itrycka namnen på de ledamöter af den HindlIbeckska divisionen, eller de såkalla?e Hindlbeckarnen, såsom Freja yttrar sig, hvilka jemte Br P.esidenten Rosen deltogo 1 jurymannavaIlet, dels ock att någon artist måtte lithografiera deras porträtter på en och samma tafla. Hon tror, Jatt asättningea blefve god, emedan ,i hvarje hus säkerligen något ställe fianes, der en såI dan lithografi skulle utgöra en limplig prydnad,. Men Freja finner tilika sunderligt och icke alIdeles rättvist, att ingen föreslagit någon dylik vhedersbevisnirg åt ledamöterna af Stockholms I;stads-kämnersratt, hvilka, under ledning af sin Inaktade preses, Hr Rådoch Lagmannen Lindnberg, ådagalagt icke minire rådighet och lagIolighet under de sednare årens val till juryer, noch derigenom bildat den elitecorps af prövade Ijurymän, som af allmäcrheten betecknas med nammnet: Stereotyper. För sin delv — söger Freja — Ihar väl Kämnersrätters Ordförande, Hr Rådoch Leagmannen Lindberg, härigenom kom mit till en särdeles ryktbarhet och välförtjent celebritet i nopinioaen, hvilken det berättas, att Riksens Ständers JustitieOmbudsman, i anledning af en vepisod vid sista Jurymansvali S ockholms Stads Kämnerrält, skall vara betänkt på att än ytMerligare föröka, likasom icke heller kan på-! nstås, att Regeripgen, som är så mån om att ,framdraga och utmärka hvarje sann medborgerlig förtjenst, lemnat Hr Lindbergs meriter ) nobelönade, då han ej allenast blifvit hedrad med Lagmans namn, heder och värdighet, utaa äfven nyligen med NordstjeeneOrden. Men vafven Rättens Ledamiter eller PrimarieKäömnä;ren och de Notarier, som med Hr Ordföranden delat förtjensten af dessa Jurymansval, tycnkas ej heller böra blifva lottlöse eller utan all pbelöning; och om publiken en tid bortåt finge pläsa deras namn en gång i veckan uti någon ntidning, så vore väl denna utmärkelse den minsta, som kunde tilldelas dem; och den skulle pvara så mycket mer på sitt ställe, som Prima,ieKämnärerne och Kämnersrätternes Notarier merendels äro eller bifva aspiraoter till Rådmansbeställnir gar i Hufvudstaden; och en sådan publicitet följaktligen skulle vid blifvande Rådmansval vara af en särdeles nytta för Borgerskapet, såsom vägledning för att rätt uppskatta firtjensten hos de sökande ifrån Lagman Lindbergs domstol., nEfter åska kommer regn,, sade Sokrates, och detta sannas ön i dag. Efter gevarslamret och de dundrande ordonnanserne utströmma änd:ligen de återhållna tårarne, genom JVägra reflexioner i anledning af dagens händel) Det bör härvid måhända nämnas, att, enligt hvad de sednare dagarna berättats, skall dock Hr. Nerman icke ifrån början varit med om den method, som nu vidtogs, att aktionera HAr. Crusenstolpe för det enstaka stallet i an. dra brefvet, utan ti!lstyrkt, at man hellre borde vända sig mot alla tre brefyen af Ställringar och Förhållanden och derur upsamla en mängd ställen som kunde anses mest åtkomliga. Härigeaom hade också försvaret naturligtvis blifvit mer inveckladt. Hr von Hartmand4dorff skall deremot ansett detta icke behöfvas för att få Hr. Crusenstolpe fälld, och utgången har, som man ser, rättfärdigat hans