Aftonbladet – 27 juni 1838, sida 3

DEN OUTTÖMLIGA ÖLTUNNAN I WERMLAND. Svensk berättelse. (Forts, från N:o 63.) Bönderne hade ej så orätt i sina gissningar. I den hemlighetsfulla slädan suto tvenne personer. På den ena såg man straxt vid första ögonkastet, att det var en ärlig och välförstån dig daneman både till kropp och själ, Han var klädd i den grå enkla bergsmansdrägten; men sil(verknapparna uii rocken och de fina kantade bockskinsstöoflerna föriådde välmåga. Hans kropp röjde en utmärkt muskelstyrka, som visade, alt hans arm hela sin lifstid igenom krossat mången hård malmstuff. I det blåa ögat speglade sig sjelfva ärligheten; den öppna pannan röjde förstånd och kraft; och han såg u. att i nödfall kunna likt en annan Björn Starke i spetsen för sitt folk mot:rikets fiende: slå ner hvad som mötte honom, Hans sidomar var nästan lika så enkelt klädd som han; så väl öfversom underkläderna voro af Svenskt kläde. Men guldsporrarne på fötterna och de tre kronorna på det gyllene svärdföstet röjde riddaren och fursten, Hans ansigte var nästan vackrare än bergsmannens, som satt bredvid honom; men de blia skarpa ögonen gnistrade likt facklor; den höga näsan tolkade en stor nästan förstörande herrskare-kraft, och på der höga hvälfda af spridda glesa hårlockar skuggade pannan hwilade en obeveklig stränghet. Endast ett nästan skälmaktigt drag omkring munnen tillkennagaf, att denne Titan änru stod inom mensklighetens omiåde. Det var Hertig Carl! Imedlertid syntes den gamle bergsmannen ej må rätt bra. Slädan hade kort förut stjelpt, och den hederliga Anders Bengtson i Bergsjö