Aftonbladet – 26 juni 1838, sida 2

tet band LYSSNA Ib HEM MERleng 9, 2UUTICOLULT BA 4. på ena sidan af brostängseln, å den andra af några stridlystna hästgardister; bakom mig mer och mer hindrad af det från sidan genom patrullen sammantringda folket fick jag genast åtskilliga stötar mot axl.rna och armarna af gevärs kolfver, hvarmed denna patrull, utgjod af H. M. Konungens första li: gardesregemente, slog omkring sig bland den ryssnimnda samlirgen, innan den hbann komma undan; jag bär deraf ännu flera minnen genom en och annan blånad samt sår och skråmor å händerna. Den ytliga smärtan häraf är vil lätt nog att fördraga, men den inre kännes desto bittrare; ty utan a!t hafva med ord eller gerving ofredat någon, blef jag aftvenne svea lifgardister i ordets: egentliga bemärkelse misshanalad, och då jag derunder icke kunde undgå att till dessa yttra, det de borde veta head de gjorde och icke! med hugg och slag öfverfaila menniskor,! som fredligt önskade gå sin väg fram. blef jag med skällsord af dem besvarad, samt: slutligea gripen i kragen och fasthållen, hvarefter de högt ropade till den å andra trottoiren sig uppehållanae Kommendanten: här hof-! va vi en! Hr Kommendanten trädde då fram på bron, likväl på flere stegs afstiud från mig och afgaf utan något slags uodersskuing, blott det katbegoriska utslaget: arrestera honom. Jag blef i följd deraf och efter många förnyade ristningar af dessa tappra bussar, hvilkas mod för tillfället syntes något högt uppmifvet, ledd i kragen till det Kongl. Slottets Hög-vakt. Ef ter någon stunds väntan i korridoren, derunder åtskillige personer, som i likhet med mig blifvit af militären aresterade hunno avlända, och hvaribland äfven sig befann den här förut lomnämnde Saieckare-mästeren Billing, blef jag jemte honom insatt i ett af arrestrummen en trappa upp. I samma rum infördes sedoaie på natten fyra bättre klådda personer, som sedermera uppgåfvo sig vara Notarien Olander, i Kassoren Brunius, Aktören Sundström och I Språkläraren Ljungberg, hvilka alla erstömmigt förklarade sig utan ringaste fel å deras sida i hafva blifvit al patrullen gripse. Något derefter infaon sig i arresten Hr Sekund-chefen vid Svea Lifgarde Generalen m. m. Sparre, som med mycken omständighet underrättade sig om, jsamt upptecknsde våra namn och hvad vi voro; men deremot lät oss förnimma ett ganska I okänsligt öra för det missöde vi iråkat. Vi fingo nu förblifva i detta rum till FredagsmidI dagen, utan att man sörjt för våra behof annorI ledes än att till hvilobädd oss förunnats treone toma sängar med brädbhottnar, samt till förI friskning ioburit vatten i ett ämbar, hvarur det benäget tilläts oss att dricka på detsätt vi kunj de, emedan hvarken glas eller något arnat, icke ens en skopa, bestods för att upphemta vattjnet; våra flera gånger förnyade uppmavinvgar till jvakthsfvarde befälet att mot peovivgar få bekomma hvad vi till nögtortt beböfde, lemnades utan allt afseende. Klockan mot tolf Fredags j middag sffördes vi från högvakten två och två jtillsammars för att som orden lydde: gå upp i polisförhör: jag och Tit. Billing eskorterzde af en korporal och sex man led agades då, icke som vi trodde till den kongl. polisen, u:cn transporterades till vår stora förvåning ner under Rådhuset, hvarest vi till ex början infördes i Vaktmästarens rum, der vi, en i sender och i närvaro af den för sitt rit så allmänt kände Hr Advokat-fiskalen Fredholm, undergingo Ikroppsvisitation samt nödgades uflmna, hvad vi i våra fickor möjligen kunde innehafva, son förseglades i konvilut sumt nedlades hos VaktImästarepn. Af bemälde Advokat fiskal tillspordes jag, ofn jag ej vore sinrad att äfven aflemIona en sing den jag ber å fingret och, på fråga af mig hvartillsådant vere behifligt, yttrade Hr Advokat fiskalen med en ton af omvårdnad för mitt bäsa, att den möjligen kunde stjälas Åfrån mig under sömnen; Jog utlät mig då det ljag förmodade att vi åtminstone ej skulte blifva linsatte i sällskap med tjufvar; hvarpå Hr Fredbolm helt lakoniskt svarade: jo! jo! det är dock möjligt! Hvad derefter inträffade, utvisar att der grufligaste forödmjukelse var mig och dem, som under enabanda förhållanden blifvit häktade, ftillämnad, Vi miste först, fyra till sptalet, åtföljs lvaktmästaren, som förde oss genom grindar och I I dörrar, stängde med flere lis, till dess vi uppnådde Jen dörr ledande till arrestantrummet Nr 12; der lupplästes; en förfärlig ånga kom emot oss frår