Anekdoter från nde trenne Junidagarnax Under den märkvärdiga sista Thorsdagsaftonen, då militärparaderoa omkring det Kongl. Slottet hade dragit ihop en stor mängd nyfikna på nya bron och allmävheten genom proklamationen var varnad mot folksamlingar, kom en polisbetjent till 1renue tjenstemän, som stodo nära Gustaf II Adolfs staty, och tillsade dem, att de måste skingras, hvarefter han vände sig åt ett annat håll. Två af dem gingo då bort derifrån; men den tredje stod qvar några ögonblick, då polisbetjenten innan korit återkom och med ökad embetsmannaifver yttrade: Hvarfore står herrn qvar här? Har jag icke en gång sagt till, avt herrn skall skinzra sig? — Under nat!en mellan Ovsdagen och Thorsdagen, då, sisom forut är berättadt, en stor folksamling hade tågat till Stadshuset och stadnat der utanför, lära, antingen i följd af trängseln eller någon tilifällig sak, några spiror och bräder, tillhörande en byggnadsställning, ramlat ned på gatan. En röst ropade dervid: Siällningarnan äro störtade, men förhållandernan stå qvar. Vid samma tillfaile, och då nigra bland samlingen ropade till de öfriga, att de skulle besöka Hr von Hartmansdorff, logis, sökte en yngre tjensteman afstyra detta och yttrade: Jag försäkrar Herrarna, det går ej an att gå dit i bonjour: Herrarne måste då vara klädda i frack Uti en aftousamling sistbdae Onsdag — icke på gatar, utan i ett ansedt hus i steden, deltogo jemväl damerna lifligt i betraktelserna öfver den oväntade utgången sf de nyligen afdömda tryckfrihetsmålen. Något hvar utsade temligen fritt sioa tankar, hvarvid bland andra en respektabel fru mellan 60 och 70 talet yttrade: ,Ja, tänk att folket siger, att man nu mera icke får tala om hvad som händer och sker, så vida man icke vill komma på fästning; men min tro, att man äfven kan bhfva I ditsatt for det som man tänker? ty då kom jag säkert dt, — nJa, då är jog rädd vi suito der snart alle; ammansn, utropade hvar och en af de öfriga damerma, kvilket hos de omkringsiående herrarne väckte en allmän muanterhet.