Aftonbladet – 25 juni 1838, sida 3

sal dent 1 Italien, skall er cicerone, sedan han;le m-tit.er beundra den långa träbron öfver Adige s il som i,sanning-icke , eger. något beundransvärd si län det klara, friska vatten, som flyter mellan des bropålar, utan tvifvel föra er till S:t Petri-kyr a kan, framför ett kapell, för att visa er på al e-Itaret en kista, som förvarar kroppen af et iljitre års gammalt barnn, såsom er cicerone ut Titrycker sig. Vid anblicken af denna rörand rå relik skyndar ni att begära få veta dess histo dr) ria; det är hit ciceronen vill komma, och mn ns berättar han med värma och passion, hurulede illår 1276 judarne bortröfvade ur staden den hl. KN la Simonino, enda barnet af en konstnär, och t, korsfäste honom,sedan de tömt allt blodet ai I honom för en af dessa djefvulska fester, som hatet och fanatismen tillskrifva judarca, ,På, I minn er, signor, säger han, denca kanal; som nI leder Adiges vatten i stora bäckar kring de flePs sta af våra gator och hus; nå väl! en af dessa bäckar förde kroppen af den stackars martyrio) serade ända till den strand, hvarest fiskarena gj) befanno sig. Judarve blefvo öfverbeviste om ol sin misrgerning; trettinio blefvo hängda, appicIcati, signor, skall er ciceron entusiastiskt upprepa; och vår helige fader Sixtus IV kaIl noniserade martyren sant Simonino. Alla andra judar blefvo förvista från staden, som rätt var; men som handeln led af deras absoluta för? I visning, tillät man dem att för sina affärer . ) hvarje år trenne timmars tid uppehålla sig i j Trident; maiadetti!n Detta skall er vägvisare: 2 med mer eller mindre vältalighet berätta; men ) kanhända icke följande händelse. I ) Den 4 December 1563 var en ovanlig rörel-I:se i staden Trident. Kyrkomötet, som i 18 lår varit samladt derstädes, skulle samma dag hålIla sin sista session, och på alla punkter såg Iman erkebiskoppar, biskoppar, chefer för and-j liga ordnar, teologer, ambassadörer från de serI skilda makterna i kristenheten begifva sig till Kyrkan Santa Maria Maggiore, hvarest den vördInadsvärda Tridentinska församlingen alltid hålIlit siva sammarkomster. Man kunde böra in vånarne, församlade i grupper på torgen eller utanför sina portar, vid åsynen af de förbifa(rande prelaterna, somliga på hästbårar, andra I på mulåsnor med rika schabrack, framstöta Italienska utrop blandade med Tyska ord. Det! är genom detta drag, som Scaliger karakterise-. rar Tridentinarne, då han säger, att de äro Romare till sitt förstånd men Tyskar till sin själ.n Verkligen har detta folk, likasom Tyrolarne och amdra granntolk, hela det Italienska sinnets liflighet, baserad på Tyskens tankfulla allvar; det är en behaglig förening mellan blå ögon och ett I svart hår. För resten skulle man kunnat bemärka, att den nordiska melankolien och kärfbeten denna dsg öfverväldigat den sydländska entusiasmen och giädtigheten. Invånarne, som till det mesta varit något slags värdar för att logera tre patriarker, trettitvå erkebiskopar, tvåhundratrettio biskoppar, tolf ordensgeneraler, etthundrafyrtisex teologer, am bassadörer, och sviten tillhörande alla desse höge, vise eller helige; invånarne sågo med en djup . förargelse sina palazzi, eller sina hus af hvit och rödspräcklig marmor, på en gång bli toma! Icke mer några hononetta hyrot!, sade husägarne. Farväl med alla hyggliga förtjenster! kootade .värdshusvärdarne. Och så föresatte de sig att i dubbelt mått klämma efter de stackars judarna, som kommo att hos dem passera sina korta tre timmar. Reczan anlände de i mängd. Genom Santa Croces, San Marpina dell Aqvilas stadsportar inströmmade till fots, till häst eller på obetydliga åsnor personer med gula tockar eller eljest med kläder af denna färg, ett märke at evinnerlig skymf och förbannelse. Detta ärr, hvarmed det kristaa Europa under så lång tid bränmärkte ett helt folk, var en handling icke allenast af en blind grymhet, men fastmer af en dum immoralitet; det var att förvärra, ieke reformera;. det var att förderfva genom förödmjukelsen, ty intet gör menniskan så mycket elak, som känslan af att vara ett föremål för det allmänna hatet och föraktet. MM HH ÅA AA mi OA tr Mmm 2 BH AA MV he te En af dessa proskriberzde, som inkommit genom porten San Lorenzo, vandrade öfver bron med stora steg, så fort han kunde, förde ett barn om sex år, det han ledde vid handen, och hvilket snarare sprang än gick. Salomon, Lon n.,. FF 2 9 Ge 02 Mo a -— a