Man äger rätt att antaga och afsäga sig juryskapet. Din ovän ligger sofvande på marken och du ser en orm i hans granskap — ja, du äger rätt att låta denna orm lefva, att icke väcka din ovän! Hvad, om det vore din vän? Om du i själ och bjerta vore tillgifven samma läror, som aen anklagade, om du i ditt innersta fann, att han hade rätt, att han vore oskyldigt anklagad, att det berodde af dig att rädda honom? — ja, du äger rätt att från den skeppsbrutne röfva hans enda planka och betaga den anklagade tron och hoppet på din rättskänsla. Hvad behöfver du blottställa dig? Är du skyldig sanningen något? För ingen del, det är ej på dina likar sanningen har anspråk, hvem skulle skydda lögnen? Men du erkäcner dig kanske oförmögen att utreda för dig en enkel sak? Du har dermed erkänt din ovärdighet, ieke blott att vara embetsoch tjensteman (ty hvad förtroende skulle man bysa till en så beskaffad embetsman!) utan ock förnekat och afsagt dig allt varde såsom medborgare och menniska i allmänhet. Utan rättskänsla, utan förmåga att finna sanning, är du en brottsling eller ett dårhusbjon.