-) Det uppträde som igår föreföll, vid afkumnandet -Jaf Svea Hof-Rätts dom öfver Herr Åssessor rI Crusenstolpe, utgör ett så vigtigt bidrag till närI varande mställningar och förhållanden med afseende på folket och statsmakterna, att det visserligen förtjenar nirmare beskrifvss. Med den största likgi tighet för de yttre tecknen , Isom så ofta missleda, kan man dock svårligen borträsonera den öfve tygelsen, att gårdagens hänI delse röjde tydligea tecken till et steg som Jallmänna opinionen antingen redan tagit eller Istår i begrepp att taga. Huru ytirade sig väl li går den fordna vidskeppl:ga fruvtsn för den, jsom af magten blifvit stamplad till en farlig? person — till en majestätsförbeytare? Genom högljudda vivatrop och varma akiningsbetygelser för det farliga suhjektet. Hur yttrade sig i går det vörduoadsfalla förtroendet för rättvisans vårdare och den h lsesamma rysningen vid afkunonandet af den väpst lagen ålägger , subjektet till straff och and:om till varnagel? Så, att man lät domsalen genljuda a sic: missnöje med utslaget och ville spinza histaroa från den anklagades vagn för att draga honom i trium!. De som berett denna opinionsyttring, må sjelfve bäst veta hvad del det förflutaa äger deri, och hvad för det tillkommande vidare är att vänta; vi inskränka oss här till blotta rela tionen. Redao kl. 12, eler en timma förr än den aukagade väntades voro, Riddarhu:torget, Riddarholmsbron och Riddarbolmen upptagna af ifrigt samtalaade grupper, piucalitetea bestående af emb t:män och bo:ga.e. En kedja af åskådare drog sig dessutom långs Riddarholmskyrkan, och man såg ser, bland qvivnor och barn, några al dessa välkända fysiouomier, som tydligen sägs, utt de heilre vilja se än vara sedde, I Hofrätenrs förmak fann man en talik samling embetsoch tjenstemän, från hutvudstaders domstolar och ötige embetsverk: I det ögon blick den sänt:de vagoen pesserade Riddarholmsbron, skyn lade la till sessionsrummsts dörr, ler tvenne vaktmäst.re sökte förhind:a obehös riga persone s inträde, geacm tilsägelse att blott on och en i sänder mätte psssera. En så tal ik embetsoch fjeostemansapublik har Svea Hofrätt icke på låovg tid skådat, och om än dess stämning i afseende på den residerande divisionen ej var den aldravänskapligaste, torde man dock, i betraktande af hvad som sednare inträls