Aftonbladet – 15 juni 1838, sida 2

slutliga afresa öfvervara en stö.re fältmanöve på Ladugårdsgärdet. . ANLEDNING TILL ÅTAL FÖR MAJE I STÄTSBROTT. Hofkanslersembetets nit för majestätet har för det i ett svårt breyderi. Ett majestätsbrott hota jäter att vara begånget, men olyckligtvis icke a författaren till Ställningar och Forhållanden, utan af hans uppenhare fisnde, den hedersman nea, som utgaf Bihanget med det bedräghg jtitelbladet. d Å 1 ep ff Denne hedersledamot af det för regerisgen ära kämpande skrå, hvilket en viss loyal förfat tare så illa beryktade med epitetet sådane män har på ett ställe i sitt Bihang behagat tillega M. Konungen följande försvar: . ; Så har det naturligtvis äfven denna gång till gått: i det statsråd, hvilket hölls näst efer dei 28 Januari, har H. Moj:t i nåder tillkänna gifvit, att han gjort åtskilliga befordringar oc utdelt åtskilliga nådebevisningar, så i militär son civil väg, med Nådig befallning tillika att full magterna skulle dateras på Carlsdagen, den 2 Januari. . . . ) Häriäll fogar Hr bibangisten den bestämt: uppgiften, att den 28 Januari icke något statsIråd hölls. Efter den af Hofkanslersembetet, med icke rioga bevis på full öfvertygelse, yttrade åsigt, måtte väl ofvanciterade yttrande innefatta ett mojestätsbrott, och på kopet ett af ganska be tanklig art. För det första fiones här majestätsbrottets första vilkor, nemligen att handlingen är tillagd KoInungen personl:gen, så att hofkanslersembetet här alls icke mötes af dea stora svårigheten att inhilla folk det, ordet konseljv betyder Konungen och konseijen, eller som memorialförfattaren i Hofcatten uttrycker sig Konungen och statsrådet.n För det andra inoefartar bihangistens uppgift tvenre beskyllniogar, bida obevista, den ena, som vi tycka, af alldeles samma art, som den af Hofkansleren för nhädelsen ansedda, och den andra, efter allt utseende, af vida väre, Först och frimst beskyller bihangisten Konuosgen att hafva gjort en, ja till och med flera befordringar utom statsrådet; Regeringsormen åter tillåter Konungen icke cas att nutnämnaen, än mindre befordra till embete utom statsrådet, och li rer således Hofkansleren ej kunna uadgå att rubricera uppgiften såsom en beskyllaing, att den höga personen brutit mot konstitutionell lag, en beskylloing, så mycket svårare, som den ör! alldeles obevist och måhända falsk. — För det andra låter bibanvgisten Konungen utfärda en be allning, att en utnämniog, som, enligt hans eget påstående, skulle skett efter den 28 Januari, dateras på sistnämnde d. v. s. på en föregående dag. Detta kallas att antedatera, och deta anses — i bästa fall, — såsom mycket beänkligt, emedan man icke alltid kan förutse! len skada, som genom en sådan antedatering I ntjigen inträffar, hvadan äfven allehanda em6 etsmän — Statstidniogen sätter Konungen ilt aritet med embetsmänp, — om de än tåla en!: iop andra beskyllaingar, dock icke gerna för-!g raga att maa pådiktar den oseden att antidag era. Qvaliteten af bihangistens uppsåt är äf-s en ganska svår, enär han alldeles icke somid rfattare till Ställniogar och Förhållanden, a sycklar, eller skämtar, utan ånyo lävgre nedld pprepar sin beskyllning med det påståendet j d t alls ingen konselj blef hållen den 28 Ja-!e lari, S Om Hofkansler:sembetet, för ett åtal å nu be-li rifne förbrytelse, skulle anse nödigt att kuntj v orda om nförgiftade vapen, och om hugg, ) li foa likasom ouppsåtligt, med leende uppsyn i bi ch under skea at vördnadsbetygelsen, hvilket)b It anklagelsen mot förfartarn till Ställa. och!m örhål., lägger denne till last; så har embetet IM r funnit rätta mannen. Ty, något mera soc-lra r och slisk än denne författare användt, för! fe väl insvepa sitt giftv kan ej få rum på såbi sidor. Med en ända till ytterlighet drifven ställning, låter ban påskina liksom afsigten att de illa på förf. till Ställa. och Förh.n vore näst) hu igten att gerom dennes namn förskaffa sig I hv god recett, hans enda syfte, och under det-sk; loyala skall, samt de aldra underdånigaste ic! Iningar i stoftet för Maj-stätet, ger han det-till