Aftonbladet – 14 juni 1838, sida 3

hafva fört en dagbok öfver sina lidandn, hvildTken de alla undertecknat, och för några veckor sedan låtit trycka med dedikation till drottningen. Den som ännu tviflar på att hos en stor del af Spaniorerne hvarje mensklig känsla dött ut, han läse denna dagbok och besinne hvem som är mera värd fördömelse, antingen de, som foröfva sådana rysligheter på värnlösa fångar eller de, hvilkas pligt det var att utvexla dem eller åtminstone gifva dem understöd, och hvilka dock låto dem i hela sja månader forsmäkta utan någon bjelp. Strext i början dogo många af de fångnue officerarne i tyfusfeber och alla soldater, som voro så sjuka att de icke kunde marchera, blefvo ibjelskjutna. Sedan den 14 November dogo dagligen 8 å 10 soldater af hunger och köld; man gaf dem icke ens bröd, utan blott ett par potatis om dagen, ibland hlott en, och dessa måste de förtära råa. Den 28 Dec. dogo 22 soldater af huvger. OfficeIrarne fingo dagligen en half ration bröd. Soldaterne hämtade med lifsfara ben från gatorna, för att krossa dem och dermed lifnära sig. Nöden steg till den grad, — säger dagboken — n,att de gömde sina kamraters lik och åto köttet, sedan de rostat det vid en lampa. Til ds 31 Dec. hade af 1100 fångar 600 dött. IDen 1 Januari heter det: L dag gaf man oss len half ration bröd; 25 so dater dogo, och de, som ännu lefva, äro icke mera menniskor utan lik. Ioger igenkänner den andre; de hafva förlorat törståndet, och röra sig blott machinmessigt. Den 4 Januari: Man gaf oss alldeles ingen föda, och anblicken af de döende var förfärlig. Hungern tvang dem att förvandla sig till vilddjur; de kastade sig öfver sina kamraters lik, gnagade af köttet och förtärde det rått; likens hufvuden krossades, hjernan refs ur och förtärdes. På detta sätt förvandlades fäderneslandets försvarare till köttfrätande vargar! Sedan 14 dagar hade man icke gifvit dem ringaste föda! Den 6 Januari: I dag dogo 30 soldater, hvilka förlidem natt pryglades förderfvade, emedan de bedt om någonting att äta. De Carlistiska vakterna funno de afgnagade liken, och sköto 9 olyckliga för pannan, hvilka högt anropade dem om döden., Sedan den 25 Januari fiek hvarje officer blott tvenne uns ris eller potatis om dagen, så att många af maktlöshet föllo omkull. Men nog ur denna dagbok från afgrunden! Om det någonsin gafs beundransvärda hjeltar, så är det desse olycklige krigare, hvilka hellre underkastade sig de oerhördaste lidanden och hungersdödenr, än de bröto sina eder och öfvergingo till Carlisterne. Redan för flera månader sedan var i Cortes fråga om deras förfarliga öde; nu, sedan de öfverlefvande blifvit utvexlade, votera de deputerade en ofruktbar tacksögelse-adress, och disputera om hvilketdera, som är mera förijenstfullt, antiogen att under sådana lidanden i fångenskapen blifva sin ed trogen, eller att blöda: på slagfältet. Krigsministern förklarade sig för det sednare; såsom bekant är, blef han nyligen lindrigt blesserad i handen! General Seoane förklarade, att han för första gåugen på många år bitterligen gråtit, då han genomläste den ifrågavarande dagboken, och finaans-ministern påstod, att en tacksägelse-adress från Cortes till! soldaterne vore ett ingrepp i kronavs prerogatif! Adressen blef dock enhälhgt beslutad, och dervid stannade saken. — On