Aftonbladet – 14 juni 1838, sida 2

Till Stockholms Stads Högtärade KämnersRätt! Författaren till den af mig åtalade skriften, kallad: Den Marmorerade Boken c., Konstförvandten N. Berger, har uti sin till Högtärade Rätten afgifne och mig meddelade förklaring öfver mitt anmärknings-Memorial, sökt bestrida skrifiens brottsliga beskaffenhet, efter de af mig åberopade lagrum: 12:te och 4:de momenterne i 3:dje Ä TryckfrihetsFörordningen. — Hvad han till sitt försvar i detta afseende anfört torde likväl å min sida icke erfordra någon vidlyfig vederläggning. Såsom Åklagare har jag icke fästat mig vid hvad som i den åtalade skriften kan vara rigtadt emot mig personligen, utan vid den våda för Majestätets helgd, för allmänt lugp och för hvarje medborgares säkerhet om sitt goda namn och rygte, hvilken skulle upkomma, i fall dessa finge, under for:n af digt, ostraffadt antastas. Genom tiliägg eller föränaring af en eller an -: nan bokstaf, har författaren dragit försorg, att namnen på Sverige och Norrige väl skulle vara vanställda, menu dock icke oigenkänneliga. På enahanda sätt bar han förfarit mes händelser och personer, som ledt de förra eiler tagit del deri. Förvrängoingen och lögnen hafva dock icke inskränkt sig inom likgiltiga benämningar, eller angått endast förflatna hindeiser, framfarne personer och deras handlingssätt, utan författarens illvilja har äfven sträckt sig till vanställandet af tilldragelser under närvarande tid och af deras bevekelse-grunder, hvilka på Fäderneslandets och de förenade Rikenas öden haft och hafva det största inflytande. Det är derföre jag också bordt sträcka mina ansvarspåståenden mot författaren, icke blott till 12:te, utan äfven till 4:de mom: af TryckfriheisFörordningens 3:dje f. — Ea närmare utrelnivg af dessa förhållauaen är för den Högtärade Rättens och den blifvande Nimndens omdöme, utan tvifvel öfverflödig, och att för andra, som icke läst eller äro skyldige att lasa den marmorerade boken, kuogöra hennes brottsliga ordalydelse genom sjelfva åtalet, skulle vara att motverka den derå lagda qvarstadens syftemål. Något annat bevis på en författares brottslighet, län bans egna ord, kan, särdeles då fråga är Jom allusioner, icke gifvas, och att åsyftningen af de ifrågavarande ej är tvetydig, skall Nimnden fiona lika säkert, som att författarens friI kännelse skulle öppna ett vidsträckt, hittills föga beträdt fält för tryckfrihetens missbruk. Författaren anmärker, att jag i mitt åtal utelemnat slutet af första stycket i TryckfrihetsFörordningens 3:dje f, som betager Nämnden rättighet att i hvilket fallsom häldst draga obestämda slutföljder af uttrycken, såsom skulle detta stadgande vara stridande mot mina påståenden. Men det förhåller sig tvärtom. Jag har icke blott sjelf dragit den bestämda slutföljden af författarens uttryck, att de äro brottsliga, efter upgifna lagrum, uan äfven yrkat, att Nämnden och den Högtarade rätten måtte draga samma slutföljd, och i ofverensstämmelse dermed fälla författaren till ansvar. — Graden af hans bestraffoiog är det enda, jag i mitt första åtal lemnat obestämdt, men hvaröfver jag dock förbehåliit mig närmare yttrande. Detta får jag nu arfgifva och yrka, att, derest den åtalade skriften skulle förklaras brottslig efter 12 mom: 3 6 TryckfribetsFörordningen, Författaren, Konstförvandten Napoleon Berger, då, på grund af nämnde lagrum, måtte få umgälla sin förbrytelse med Etthundrade RBaiksdalers böter, eller motsvarande kroppsplikt, samt, att om skriften jemväl förklaras brottslig efter berörde f:s 4:de mom: Författaren då, med stöd derat, måtte straffas enligt 5:te Cap: 1 Missgernings-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maji 1835, med Sex års fångelse å fästniog, samt skriften i begge fallen confisqueras. Stockholm den 13:de Junii 1838. J. G. Fredholm., FT SO FH oo ooo rr o:o ew PP (TFF mmoM FF Fo 08