Aftonbladet – 13 juni 1838, sida 3

halfiimme bha vi nu gjort runden, utan att en själ ropat an oss. Icke underligt, om man skulle bli öfverraskad af fienden. Men jag svär, att befälet skall veta det ceh ni smaka hasselköpparna för er försumlighet. Tilltalet hade skett på baskiska diglekten. Den uppskrämde soldaten vågade icke svara ett ord, utan lät dem passera. U:an några olägenheter anlände de till Villa bona, der flere grupper soldater voro församlade på en öppen plats och samtalade högt om sin bedröfliga ställning. De tre resande blan-: dade sig med dem och deltogo i samtalet, berättande med största k Iblodighet, att de kommo från Verastqua med guverrorens ordres att arreatera en viss rebellisk regidor. De begåfvo sig genast till regidoren, der mag underrättade dem, att ban befsno sig på ett ställe, temligen afl:gset ifrån byn. De sökte honom der och fann honom verkligen, samt tvungo honom att föjja sig. Regidoren gjorde intet motstånd; men hur stor blef icke hans öfverraskning, då han på något afstånd såg sig bunden af sin bevakniog, som tog vägen till Hernari. I dagbräekningen befunno de sig i granskapet af Andoain, och som de fruktade att blifva upptäckte, dolde de sig i en bergskrefva, ej långt ifrån reduttea St. Croix (Carlistiska lägrets förnämsta utanverk) och förblefvo der hela d.gen. Den stackars regidoren hölls i tystnad genom åsynen af en blottad stilett. Under natten begyute de ånyo sin vådliga färd. Just som de skulle passera bron Fagolaga, mottogos de af den Cerlistiska utpostens wer da! Varicke rädd, utan kän igen oss, svarade sergesnt Elorrio. Posten nalkades; men en värja, som hastigt blixtrade framför bröstet, förmådde henom att tiga och ge sig; på samma sätt öfverraskades och fängslades hans kamrat. Den 5 Maj infördes de tvenne fångarna och regidoren i St. Sebastian och sattes i förvar derstädes.