Aftonbladet – 11 juni 1838, sida 3

och uppsvälla till en volym af tre gånger sina förra dimensioner. Man samlar kadavren och bränner dem hoptals. Sious stam, som undergått vaccination, har ända hittills undsluppit farsoten ; men hela stammen Mandan, som räknade 1600 själar och utgrenade sig tfver St. Louis, bar utgått, så när som 31 personer. Med lika häftighet har farsoten anfallit Minaturees eller Stor-magarna, en :f grannstammarna Arikarees äfvensom Creeks stammar äro nästan helt och hållet bortsopade. Assinibolerna3 stam, som räknade 9000 menniskor, fiones icke mera till. Den stora nation, som kallades Svartföt terna och delade sig i stammarna Plegan, Stormagarma, Indianerna och Svartfötterna , öfverbufvud taget bestående af 50 å 60 000 själar, har lidit mycket. Mer än 1000 bostäder eller hyddor hafva blifvit ödelaeda af farsoten; hvar och en af dessa boningar hyste omkring 8 personer. Det är troligt, att ssammarna vid Columbiafloden lidit af sjukdomen , äfvensom de, hvilka sträcka sig söder om Missouri, ända till Mexikanska etalissementerna. Jndianerne acse sjukdomen innebära någonting mystiskt och heligt, som man icke får genömtränga eller undersöka. Stammarna måste böja hufvudet inför de himmelska makternas straffdomar. Det synes som fursoten icke ensam skulle utödat de vilda. Intagna af förskräckelse, då de sett sina familjer så rysligt decimeras, hafva många sjelfve afhändt sg lifvet antingen med vapen. eller genom att störta sig utför precpicer. Fälten omkring deras byar äro förvandlade till vida grafplatser, hvarest kadavren, utkastade utin begrafning, fylla luften med en stinkande förpestad miasma. Inga familjband sammanhålla längre de olyckliga, som återstå; fruktan har bemäktigat sig dem helt och hållet, och de söka endast hvar och en sin egen räddning. Det märkvärdigaste är, att farsoten kommit öfver dessa stammar just som de företagit ett utrotningskrig mot de hvita. På vapendånet följde grafvens tystoad, och de vilda siridsropen aflöstes af liksånger. Då man ser dessa för ej länge sedan så bfliga landskap, pu tomma och obebodda, ville man saga att förödelsens demon farit fram deröfvern.