Aftonbladet – 11 juni 1838, sida 2

k Å skallcnact 5a aAactUada VII SKjUld UPPVISSHe Svarandens förklarivg i åtalet mot Pen marmorerade boken, till svar på Aktors i Onsdagshladet införda memorial, få vi nu efter löfte meddela: Till Stceckbolms Stads högtärade KämnersRätt! Af Hr AdvokatFiskalen Fredbolms i dag åtta dagar sedan till bögtärade Rätten afgifna memorial emot den af mig författade och med qvarstad belagda Marmorerade Boken, finner jag, att Hr Aktor vill anse densamma biottshg efter tverne ställen i tryckfrihets-ligen, neml. både 12 och 4 mom. af 3 S Det förra af dessa momenter bandlar om lögnoaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande. På grund Hr Aktor kan bygga detta påstående, Re —MMMM är mig omöjligt att inse, då han icke anfört till stöd för sin sats något annat skäl, än att författarenamnet på titelbladet är diktadt. Jag förmodar, att Hr Akior måste anse detta såsom det egentliga beviset för deona punkt, enär ban Jagt mig det till last i memorialet. Jag vågar likväl i djupaste ödmjukhet åberopa, det berörde lag icke blott ej förbjuder, utan uttryckligen tillåter, att få begagna diktade författarenamn; och jag kan således icke finna, att något brott härigenom blifvit begånget. Väl inser jag nu efteråt, sedan jag erbållit käpnedom af hbela Hr Aktors resonnemanvg, det han måbända för egen del blifvit stött öfver namnets beskaffenhet; men jag vigar förI säkra, att min afsigt dermed ingalunda varit att Ismäda honom. TI öfrigt är det mig visserligea omöjligt, att bemöta denna del af Aktors påIstående med den invändningen, att den KineIsiska historia, som omtalas i Den Marmoreirade Boken, skulle vara verklig sanning, så mycket mindre, som motsatsen uttryckhgen an (angifves på sjelfva titelbladet, der skriften kaltilas en saga, d. v. s. en dikt, och i ett afseende kan väl Hr Aktor äfven hafva rätt, nemligen att hvad som är dikt, det är äfven lögn. I Men detta tror jag likväl icke kunna galla i iden mening, som tryckfrihe:s-lagen åsyftar med uttrycket lögnaktiga uppgifter, hvilket, så mycket jag kan begripa, ej kan betyda annat än försök att i allmänt tryck såcrom verkliga och linträffade händelser frzsmställa sådant, som rent ) af är osanning, samt att dermed skada andra, låstadkomma allmän förargelse och dylikt. 1 Åter, motsatt fall och med antagande af Br Aktors tydring, skulle alla dikter och sagor vara straffbara såsem löguaktiga uppgifter, och icke allenast de bekanta sagorna om Smeden och Bagaren, om Ljusets fiender, om Äreporten m. fl., skulle då kunnat dragas för rätta och bestraffas, utan alla potier, som utgifra sina dikskulle äfven derföre komma till ansvar. IJag behöfver troligen ej längre uppchbålla mig vid den löjliga orimlighet, hyvartill sådant skulle leda? Hvad den andra punkten, eller Hr Aktors påstående, att jag, genom den ifrågavarande sagan till och med gjort mig skyldig till majestätsbrott, eller lasteligt tal å Konungen, beträffar, är det mig omöjligt att derpå ingå i svaromål, så linge Hr Aktor icke närmare bestämmer skälen för sin anklagelse. Han har i detta