Aftonbladet – 11 juni 1838, sida 2

Vastor Scott emot S-ockholms Konsistorium. Den försvarsskiift, som den engelska Wesleyinska kyrkans härvarande predikant Br Pastor Scott i tidningarsa aunoncerat sig ämna ut gifva emot Stockholms Kouistorii s. k. förvar, utkom i Lördags. Efter ledningen af Konsistorii skift, men mera ströngt afskiljit, udelar Hr Scott sitt försvar i 2:n0e olika af delaingar , hvilka också måste heit och hållet separeras, så vida man vill undvika förvillende pimndömen genom deras sammanblaadning, neml. den juridiska sidan, eller frågan huru Jåogt Meiodisiernas lajliga rätt till rehgionsöfring i Sverige sträcker sig, och frågan om denva sekts och dess religionsläro:s och kyrkodisciplins inre beskaffenhet, samt den nytta eller skada, som tilläfventyrs skule uppstå gevom sekiens vidare uib-edande. Den törra atdeluingen har Hr Scott behandlat ganska kort, men i vår tanka fullkomligt tillfredssiällande, då han het enkelt upplyst, att metodistiörssmlicgen alldeles icke begär några utvidgade rättigheter , utau endast bibehållsndet af dem, som de redan åtvjutit oklandrade i fjorton år , nemligen att få afhöra sin prodikant på svenska språket uti en serskild lokal, utan avvan skillnad än den, att, rummet för deras andaktsofvingar hädanefter skulle blifva utvidgadt, hvartill de icke begära något uaderstöd eller materiella förmåner. Vi hafve redan fullstandigt uttalt vår mening angående denna purvkt, neml, att Konsistoriura har från brjan till slut orätt, äfven om man antager 1781 års forfattning såsom i dess fulla kraft gällande; coär samma författning icke inskränker den åt frömmaade trosförvanter förlävade rättigaet att hålla gudstjenst till något visst tungomål, och konsistorii hemställan således i den delen innefattar en ytterligare inskränkning och intoleravs i strid med nämnda författning. Då Hr Scott dessutom i sin skrift förklarat, att han irgalurda efterströfvar rättigheten att med vigsel, barndop, kyrkotsgniog, jordf stning eller rattvardens meddelande betjena svenska kyrkans medlemmar, så kan val utgången af hans ansökning hos Kongl. Maj:t icke gerna anses tvetydig. Efter hvad vi nyss anfört, är således denna fråga någonting , som aldeles icke förutsätter uödvändigheten att inlåta sig i vidlyfiiga undersökningar om religionsfriheien i allmänhet bär i landet ech för Svenska undersåter, eller huruvida det gamla rligionstvånget och de inskrönkande författningarna kuvna anses ännu ä2a bestånd i hela deras s:ränghet i trots af 16 S Regeringsformen, som handlar om Konungens törbindelse att ingens simvete tvinga eiler tvinga låta , utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af af sin religion, så vidt han derigenom icke stör samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Lika litet har den förra fiågan att göra sed omdömet om metodist-sekten i allmänhet. Att sådant ligger