Aftonbladet – 5 juni 1838, sida 3

Jarma mannen, som nyitjade Gustafs kyrkas predikstol till postkontor, för att korrespondera med djefvulen, angående ett diskontlån och heIdern att bli riksdagsman. I kortbet kan jag svara, att dylika effarer numera förlorat krediten, äfven hos allmogen, kanske miadre derföre att man är rädd om bypotheket, än emedan man begyot inse, att låogifvaren är en gammal skälm, som aldrig håller ord eller utbetalar valutan, men blott söker efter förskrifringarna. Folket har länge sett, att trollkarlar, påskkäriogar och andre, som ofelbart stå i kompakt med den onde, vanligen äro de fattigaste och uslaste stackare i orten. För. ktet och efskyn för liaisonen är det enda, de erbållit i valuta; men de verldsliga fördelarna, såsom Risets Ständers Barks sedlarn, anseende o. s. v. hafva uteblifvit; huruvida det ve:kligen lyckais någon, att direkte genom denna kanal blifva riksdagsman, är en fråga, som jag ej tilltror mig afgöra; visst tyckes väl detta böra vara en småsak att genomdiifva för en så gammal intigör. Satan bar i alla fall märkhgen förlorat i kredit, sedan man kommit under fund med, att det aldrig är havs allvar att ingå i något kontrakt, utan bot tillearra sig reversaler, hvarmed han, i händelse af kollision, han förbjuda Jysningar, hindra v:ckra besked, med ett ord, dekreditera den lättrogoe narr, som tror sig kunna göra affirer på hans bank. Så fin han fordom blifvit ansedd att vara, trur jag honom dock hafva alldeles hortskämt sin rörelse med den iliparigheten attjaga efter handfästningar af andra, utan att sjelf vilja förbinda sig till någon ting. Han har också rumeraj blott några lumpna påskkäringar, som sägas vara bundna vid hans tjenst. Det är underligt, att ban aldrig kucnat varnas från denna dubbeihet, denna lust att binda andra, utan att någonsin låta binda sig sjelf. Kloka män hafva dock redan Jåogt före detta genomskådat hans manövrer; t. ex. mera än femtie år äro förlidna, sedan Göthe för verlden uppenbarade Mephistophelis praktiker i den vägen. Men jag tror, att djefvulen begynner bli dum; och att han då är omgifven af dumhutven, är ganska naturligt, ty man tål ingen klokare bredvid sig. Så tänker folket verkligen; och derföre begynna satans affärer gå baklänges. Han har ej mera något förtroende; och den syndaren, som ingaf sitt reversal (cl!er rättare förslag till köpe-l kontrakt) på prediktstolen, beklagas blott och utskrattas för sin lättrogenhet. Man säger, att. ban icke följt med sin tidn. . Vill du veta mera om folkets tänkesätt i af-: seende på dylika transaktioner, så skall jag vid i illfälle uppvakta; många roliga sägner derom:; cirkulera i orten. Pen tid är icke lingt borta, i j j då de skola uppenbare vardav. Din vän och cousin. Hans Gnista. KaÄananhan;nenacfenc cadnact tilllamna nama