Aftonbladet – 5 juni 1838, sida 2

för att lemra huivudbidragen ull tabiaen öfver det närvarande. — Regeringen har pu omsider från landshöfdiag-embetet i Dalarna erhållit officiell visshet, att nöden derstädes icke varit ,ryktenn, utan tyvärr en bedröflig och obestridhg verklighet. De makuösa dragarena hafva hindrat den anvisade bjelpen, att framkomma till de aflägsnare socknaroa, och ehuru allmogen i det längsta dröjt att framföra sin klagan, har den nu omsider ej kunnat undgå, alt avmäla ett behof, som hon ser sig urstånd att på egen hand afhjelpa. Detta behof uppgifves at landshöfdinge-embetet tll 4609 iusnor 6 fjerd. spaurmål och 6028 Rdr 1 penniugar, hvarföre tandshöfdinge-embetet begär en summa af 50,000 Rdr, hvarvid det likväl tillkännager, att blott för ungefär 3:delar af deta belopp någon säkerhet roteciler by-vis kunde presteras, men för det öfriga ingeutiog annat än lintagarnes personliga förbindelser. — Aegeringea har dock ej anslagit mer än 40,000 Kdr, att till 1840 års slut återbetalas mot sådan säkerhet, som kan erhållas , anmtingen roteeller byvis, eller mot borgen eller pant af enskilda undsättningstagare Huru det skall gå dem, som hvarken hafva pant eller borgen att erbjuda, namnes ej i Statstidningens officiella afdelning, men de bidrag, dena enskilda välgörenheten lemnat till nödens afbjelpande , och hvarom der talas, lära förmodhgen vara påräknade att understödja dessa. Ett nytt bidrag till kännedomen om tillståndet i landet meddelar Wermlands tidning, hvari bittert klagas öfver bristen på både brödföda och utsäde. Såsom prof derpå anföres, att tvenne spannmålslaster , som stadens handlande fått in, men som voro af mindre god beskaftenhet, isynnerhet den ena, som var mörk till utseende , luktade illa och bioit några få kora deraf sjönko till botinen, när de lades i ett vattenglas, Icke desto mindre köpte allmogen deraf så långt dess penningar räckte till 11 å 12 Rådretuanan och med någon förhöjning på kredit till hösten. Ehuru såuingstiden i det närmaste är förbi, måste landtmannen likväl taga hvad han kunde få, så odnvgig: det än visade sig, och utsigterna äfven för delta års skörd bli således ganska nedslående. Foikoets tilgåogar voro likväl sna:t medtagaa, och de skulle således icke ens kunna förskuffa sig denna ringa bjelp, om icke både det offentliga och det enskilda deltagandet härtill räckt dem handen. Dei sednare har varit verksammast, ty Hr brukspatron Fröding uppböpte för enakild räkning 450 tunnor hafra mot 11 Rdr om skutbord, hvilka han utborgade till allmogen mot 12 Rdr på kredit till hösten, Fiere timmerhandlare i Götheberg ha sammanskjutit 100 tunnor sädeshafra, att skänkas åt de fattigare i Nyoch Dahblby socknar i Elfdalen, och ätskillige andre arna utlemna hafra åt allmogen i norra orterna mot leverans af timmer nästa vinter, för 11 Rdr tunnan, utan ränta. De Herrar, som emottagit statens undsättniogsmedel, uppköpte slutligen det återstående af de ankomna spavnmålsladdniogarna , ungefär 200 tunnor, hvilka utlemvades dels kontant mot 12 Rår, dels på kredit till hösten mot 12 Rdr 24 sk. och derutöfver. Resandev, säger bladet, nklaga öfver svårighet att fårdas å allmänna vägarne, i anseende till dragarnes utvälta tillstånd. Förbållandet lärer vara enahanda i Norrige, ej blott med foderbrist utan ock med brist på spannmål: hvartill kan slutas deraf, att på auktioner i gränstrakten at Norrige har tunnan råg sålts till 6 speciedaler, tunnan kom till 6 sp:d. och tunnan hafre till 5 1, sp:d., hvarvid derjemte observeras, att norska tunnan utgör blow 26 kappar svenskt mått. På sista tiden har man således ej heller derifrån kunnat få köpa utsädes-spanmil, åtminstone längre i norr.n I sammenhang bärmed hänvisa vi tillden unger titeln landsorts-nyheter förekommande berättelse från Götheborg om förhållandet i Bohus län. — --...ZzZZz2———— MJUK