Aftonbladet – 2 juni 1838, sida 2

tildomaregöromål, och den beslutsamhet, som :anr å denna piats erfordras.. Hr H. åberoparider idare, att han redan den 3 April uti embets-sin nemorial avhållit, att Hr Öitverståthållaren ville lfär lemna och förorda en af Hr II. på samma gö ång ingifven, till Konungen ställd underdånigter nsökoviog i ämnet; men att Öfverståthållaren rit örklarat, att han ej kunde handlägga äreadet ili len form det inkommit. Hvad som sedermeral da illdragit sig, ända till det s. k. beriktigandet ij ho Statstidningen, känner läsaren redan genom preslä en. För dem, som följt med hela sammanhanget och detaljerna häraf, är det klart, att detta do-lor kuments införavde i Dagbladet åsyftar att inför! m allmänheten -komprome tera Otiverståthållaren er gesom en af hans souschefer, och sålunda är attlg betrakta såsom en formlig ruptur emellan dessalm båda personer, hvilken gör all vidare sammanlic jemakning af olika åsigter omöjlig, så att detlri numera icke gerna kan bli fråga om något adnåt än, hvilkende:a som skall nödgas gifva vikals: och stryka på foten, den ordinarie Öfverståt-(ri hållaren eller den tillförordnade Polismästaren:yv — Hvad sjelfva saken beträffar, så synes detiln väl i första början, som om Frih. Spreogtporteu begått ett fel eller en oförsigtighet, då hanln icke genast inlemnade dena första ansökningen, till Kongl. Maj:t. Men om man närmare be-lg taktar saken, så modifieras detta omdöme an-lt jsentigt deraf, att formen för ansökningen var 0-1 riktig, då den efter vedertaget bruk endast bordt4 j vara stäld till Öfverståthållaren, såsom chef för! verket, och det varit han, som sjelf egt an! mäla saken hos Kongl. Maj:t. Efter hvad mani förötrigt känner hafva tilldragit sig, och hvad! He Harlingson jemväl sjel! i det tryckta xembets-1, memorialetx an:yder, hade Hr Ofverståthållaren också muniligen underrättat Hr Hailingson härom, ocH tillika sagt honom, att han ickel ansåg det tillkomma Hr Harlngson att föreslå, hvilken deriil borde väljas. Härnutif tyckes Hr Ö verståthål!aren så mycket mer hafva haft rätt, som det ofelbart var eit mankemang af den, som sjelf endast var tills vidare tillförordoad, att på detta sätt hkasom vilja göra sig till protektör; med förbigående af en förman,! med hvilken man alla dagar: står i personlig! kommunikation, och detta så mycket mera, då Hr .Harlingson kände, alt hans förslag stridde mot chefens önskan. Men nu var det just den punkten, avgående Hr Hultberg, som man egentligen ville hafva fram, och för hvilket Hr Hirlipgsons ansöknicg stöle begagdas såsöm en kanal och ett redskap, emedan Hr Hultberg är en person, som äger förespråkare, blott han på ett tjenligt sätt kan blifva anmäld. Häraf ensamt förklaras den an pars nästan obegripliga frimodigheten hos Hr Harlingssön, att . emot Friherre Sprengtportens kända och tillkännagifna önskan forifatande ytterligare taga befättoing med en sak, som icke angår hovom, att föreslå en perscn, som icke sillbör öfverståthållareembetet, och på köpet låYta seskildt trycka sia sednare avmalin såsom en öppen defi åt Friberrn. Skulle det nu lyckas dem, för hvilkas skull Hr Harhogson blottställt sig, att, så att säga, midtför näsan på Friherre Sprengtporten få Hr ; Hultberg förordnad, så finner man, ätt det också ieke är möjligt för Friberren att med bibeik. hållande af sjelfkänsla stanna qvar på en plats, NM der han skulle bbfva så i allmänhetens åsyn f-! trängd åt sidan af en underord: ad; och dermed t skule sannolikt åtminstone Hr t. f. Justitiekans2-1 lern Nerman, som lävge stått i spändt förbållanMlde till kriherrn, finna sig beläten, I0 Saken är imedlertid äfven icke utam sin komi.: Plska sida; ty om det först lyckas, att genom Hi E; I Harlingsons förslåg få in Hr Hultberg i polisen; så. är, efter hvad många tro. sig. känna, Ci meningen den, att isnan kort låta honom heli och hållet intaga Hr Harli gsous plats; osh der sistnämnde skulle då hafva, enligt ett gammal JA ö-— ÄV I 0ordspråk bidragit alt göra ris för sin eger a r-äkning. TT ny lö ester san en e1838 ÅRS SALONG. mm a sa -å