Aftonbladet – 2 juni 1838, sida 2

Hr Addner rättfärdigade på sia soirge i går afton, på det mest lysande sätt, sitt rykte: som en af epokens utmärktaste klarinettister, :måbända i hela Europa, Vi ;skulie, tro, att hans stalang: gått ytterligare framåt till-och med under dem körta tid, som förlapit sedän man härstädes sednast hörde honom. Hans forte äger en jshögsta grad: bvanlig renhet och jewnhet; och det klioögar efteråt sot metall, där töven slår fulll; hans piano, sedan gammalt kändt som hans starka sida, äfvensom hans diminuendo och crescendo, tyckas numera verkligen hafva uppnåt: en fullkomlighet, som, icke står. att öfveruäffa. Detta, pianissimo är isynnerhet alldeles förvånande; man tror sig höra eu; musik långt boriifrån, liksom om sommaraftnarne en hornsång på andra sidan skogen nete i en aflägsen dal, och efterhand smälta tonerna bort ytterligare allt mer och mer; man hämmar ans dedrägten och anstränger örat, för att hålla dem dqvär; åå länge som: möjligt, till slut hör! man j melodier cch modulationerna , endast som en andehviskniug. . . . det blir tyst. I sauvning, det är i sitt slag ett litet trolleri, och Hr Add: per belöbades också för hvart och ett af de stycken; han föredrog, med de mest enthusiastiska applådissemanger. Hr Wolff bidrog i utmärkt mån till. soirdens intresse meden pölonäs af Mayseder, exeqverad med denna utomördentliga färdighet, precision och rytbm, som, i förening med hans oändligt intagande ton, redan vid trenne föregående offentliga tillfäller förvärfvat honom publikensimest odelade bifall ;Ar Addner hade tyvärr icke, att fägna sig af et serdeles talrikt auditorium,