nielssons arm och yttrat: ,peka inte bit! hvarefter en af de i vakten innevarande gardisterne, N:o 9 Högvall, ropat till Danielsson: ,vill herrn göra sällskap, så skola vi gå ut., dertill Danielsson förklarat sig berägen, med yttrande: dig, bror, känner jag, dig kan jag göra säll skap,, hvarvid Danielsson och Högvall utgått ur vaktrummet, men alla de öfrige gardisterne hade, jemte Öhrstedt, stadnat qvar inne i rummet; att Ohrstedt erinrade sig hafva, efter Danielssons bortgång, tillfrågat manskapet, om de ej trodde, att han måtte vara vriden, deruti de alla instämt, hvarefter Öhrstedt tillagt, att han tyckte det var synd om Danielssou och ej ville göra honom något ondt; att då Öhrstedt något sednare utkommit på gården, hade han der funnit Danielsson qvarstående, och i anledning deraf segt till honom: är det herrns önskan att bli arresterad, så kan herrn väl bliv, då Danielsson i detsamma hastigt skyndat ut på gatan och aflägsnat sig, utan att, så vidt Öhrstedt kunnat iakttaga, han vid detta sednare tillfalle blifvit af någon bland manskapet öfverfallen; tilläggande Sergeanten Orstedt, det han ej kunde tro anva, än att Danielssou varit berusad. Kyparen Danielsson förklarade, att bau:ej kunde bestrida, det han till Sergeanten Öhrstedt, på dennes frågor till Danielsson, gifvit :de svar, som Öhbrstedt uppgifvit, i hvilket afseende Danielsson åberopade innehållet af sin afgifna skriftliga beräitelse; tillägg nde, att han ej kunde bestämdt uppgifra, af hvilken bland det närvarande manskapet Danielsson blifvit misshandlad. Härefter föreföll denna dag icke något anmärkningsvärdt, utan vitnesförhören utsattes till den 17:de, hvaraf vi i fortsittningen skole ;meddela det hufvudsakliga sammandraget.