Aftonbladet – 26 maj 1838, sida 3

0 0 OT OPEN försök att stjäla bort flickan, och som känner Arabernes list och fanatism, vägrade likväl att utlemna barnet, som han anförtrodde åt Hospitalitersystrarnes i Bona vård, till dess Generslguvernören hinner afgöra saken. En Fransysk tidning innehåller följande berättelse, som på en gång visar det förderf, hvartill de medellösa klasserna i Paris ända ifrån sin berndom äro dömda, och den högsinta mqnnoiskokärlek och dygd, som ofta utmärka den arbetande klassen. Den har till öfverskrift cHandtverkare oeh faderoch moderlösen, samt till motto frälsarens ord: aLåten barnen komma till mig, och lyder som följer : aEn liten gosse, elfva år gammal, som icke kunde lemna några vidare upplysningar om sig sjelf, än att han ej hade hvarken far eller mor, och att han hette lilla Pierre, hade nyligen bifvit uppkallad inför polisen, såsom kringstrykande utan försvar. Gossen grät förtvifladt; ingen inställde sig för att reklamera hanom och man såg sig tvungen att försända det stackars barnet till la maison des jeunes cetenus (hittebarnhuset), då en man med oppna, redliga anletsdrag, och grofva, uppsvällda arbetshänder, klädd i en lång mörkblå kapprock, inställer sig ooh med en brytving på tyska säger: jag reklamerar honom, jag. Presidenten. Rätt bra, monsieur ; hvem är ni? Buhrel. Handtiverkare ; bor på Verreriegatan, Nr 2. Jag reklamerar gossen, mindre i mitt eget namn än i en ännu föga bekant förenings af mindre fabriksnter, arbetare och till och med lärlingar, hvilka sammanskjuta 25 cen tiner hvardera i månaden, och derutöfver, för att bispringa fattiga faderoch moderlösa, utan afseende på nation eller trosbekännelse. Presidenten. Och hvad för ett speciellt ändamål har denna hedersvärla association? B. Att bjelpa och understödja sådana värnlösa, som icke ännu hunnit till de år, då de kunna ingå i någon lära. Vi utgöra en gren af sällskapet för den kristliga moralen. Vi taga våra små protegcer ifrån 9 års ålder, vi skaffa dem till någon patron, som är i fars ställe, gifva dem litet unrervisving, litet kläder och bjelp, att de kuona komma i en lära, då en annan kommite tar vård om dem, Jag reklamerar det stackars barnet i denna förenings namn, med förtröstan på Gud, som alltid afbjelpt våra små behof, och som nog skall sörja för denns adoption, hvarför jag likväl försäkrar er, Hr President, att vi för närvarande icke ega några medel i kassan. Sedan kungliga advokaten samtyckt, att barnet genast måtte öfverlemnas till Buhrel, lem nade poliskammaren sitt bifall dertill och handtverkaren aflögspade sig med Lilla Pierre. Det var i hög tid: ty den ädla handlingen var koappt utförd, förrän en man inställer sig för att reklamera gossen, under påstående ati han är barnets onkel; men han igenkännes a! stadssergeanterna såsom cn af dessa nedriga varelser, hvilka röfva små barn, diesscra dem till tiggeri cch stöld, och öfverhopa dem med stryk om aftnarna, då de icke återkomma med nog stor recett. Denne onkel fick till svar, att han inför domstolen kunde rappellera sin revö — ett råd, hvilket han enligt all förmodan icke efterkom ER