Aftonbladet – 25 maj 1838, sida 2

indtligen snart skulle vinna Kongl. Maj:ts sankz ion, en tidpunkt, från hvilken han anser dess bestånd för evärdeliga tider stadfästadt Berättelsen slutar sålunda: ,Vid detta tillfälle bör jag icke för samfundet förtiga, att Herr Kapten Martin, en ättelägg af vår store Linne, tillkännagifvit, att samfundet, efter dess ledamots fröken v. Linnes bortgång från denna verlden, som troligen icke dröjer länge, i anseende till hennes stora ålderdomsbräckhghet, har att förvänta en donation, såsom en tacksamhetsgird för samfundets stora bemödande att hedra och föreviga hennes fars värdiga minne.n Vi hafve upptagit innehållet af denna berättelse så utförligt, som utrymmet medgifvit, dels emedan vi äro öfvertygade, att de flesta läsare skola med särdeles nöje genomgå decsamma, dels emedan större del:n af allmänheten allt hittills saknat kännedom om nästan allt, som här ofvan finnes upptaget angående försköningarna och anordningarna, i synnerhet hvad de phytologiska beträffar. Sannt är, att samfundet änvu icke incm landet vunnit samma kredit och anseende, som det äger utomlands och i synnerhet i andra verldsdelar, men det oaktadt äger det redan en betydligt fond och kunde måhävda en gång verkligen bhfva något af, om eti grundfel, hvarmed det nu är behäftadt, afhjelptes. Detta fel eiler rättare brist ligger deri, att samfundet icke sger en lokal, som det kan hålla tillstängd, och så länga deuna olägenhet forifar, skola ohägnet å ena och klagomålen å andra sidan oupphörligen komma att fortsättas. Annars är det lätt att finna, att en sådan inrätining, om den kunde organiseras något när i likhet med Regents eller Surrey zoological gardens i London, hvilka äfven underhålias endast genom enskilda bidrag och innefatta de rikaste samlingar man känner af lefvande djur och vexter, skulle bide vara af stort intresse i vetenskepligt afseende, och geuom den mängd af åskådare det skulle draga till sig, endast med ea lindrig intvädesafgift betala djurens underhåll.