Aftonbladet – 23 maj 1838, sida 3

Smidesstadga för 10 år sedan blifvit antagen som den Kongl. BergsKollegium år 1836 för. gäfves föreslog. tr? I nn HERR WOLFS KONSERT. I förhållande till hvad man, med anledning a den furore, herr Wolf vid sin föregående debu: på Kongl. teaterns konsert uppväckte, trod. de sig ega skäl att firmoda, var hans eger sistlidne Lördag icke talrikt besökt. Utan tvifvel är innevaraude säsong i allmänhet den mins: gynnsamma för konsertsalens företeelser, och den är det af ytterligare skäl i år, då hufvudstaden i flera månaders tid sett musikaliska vill stallnipgar af alla slag följa snart sagdt oafbrutet på hvarannan. Förhållandet är således lätt nog fö klaradt, eburu hvarj: vän af en härstädes så säl:synt talang, som He Wolfs, visserligen skulle önskat, att det varit aonorlunsa. Herr Wolf föredrog sjelf treone serskilds numror, en concertino och en polonaise, båda af honom komponerade, samt ett e-dursthema med variationer af Mayseder, hvilket härstädes någon gång förut varit cxequeradt af våra egna artister. Hvad de nämnde H: W:s egna komposition r beträffar, tycktes de oss författade i en nog Spohrisk senumental och manie:erad karakter, för at! i och för sig sjelfva från borjan till slut fösta vid sig ett närmare iutresse, men de fåogslade icke destomimdre ovilsorligt alla åhörares uppmärksamh:t genom det sätt, hvarpå Hr W. utförde dem och det tillfälle de gåfvo honom, att.i hela dess glans framhålla sin stora virtuositet, sitt förvånande välde ofver instrumentet, och den lätthet, hvarmed han behanclar de mest förvägna mekawska svårigheter. He Maysederska variationerna innehålla kanske icke i lika cavis och urtröttande folja som Hr Wolfs båda kompositioner, dessa halsbrytande figu:er, dessa iatrasslade trippcigrepp — Mayseder komponerar gemenligen så för fiolen, att det, had man kallar, ligg-r väl, — men de ega dock sådana, som man betänker sig invan man försöker på, och åtminstone några passage, som utan ivifvel pröfva äfven den suilkomliga mästaren. För Hr Wolf tycktes det alltsammaus vara så godt som en leksak. Det ligger i sauning nåigsn:ing uoderbart i detta orörliga lugo, som icke låter röja ens det minsta muskelspel i anletsdragen, icke symptomet af ea eada nervs verksamhet, under det de mest vidunderliga ljudmassor jaga hvarandra ur instrumentet, för hvilkas frambringande man bestämdt vet att det fordras i föreoing en alldeles utomordentlig mekanisk ansträngning och den lifligaste själsspanning; det är i sitt slag föga miuadre underbart, än den musikaliska improvisatörens saart sagdt medvctslösa, äfven i blicken och gesterosa rojda, elekt.isersnde inspiration är i sitt. Vi v ta icke preast hvad de sig så kallade verkliga käonare hafva att anmärka mot Hr Wolf, — utan tvifvel hafva de dock en hel hop, — men det vissa torde likväl vara, att när allt kommer omkring, de sjelfva näppeligen bärstädes hört någonting dylikt, en så behaghg och intagande ton, en så osviklig säkerhet ech renhet i greppen, cn så högt uppöfvad fingerfärdighet, ca så stark och böjlig stråkhand, cti fö redrag med så mycken verve och ryihm. Efter att ha hört Hr Woifs fiol, vet man verkligen icke hvad föreställning man skall göra sig om de talanger, mot hvilkas curopeiska namn Hr Wolfs ändå ar någonting af andra ordningen; men koustfärdigheten är sannerligen nu för tidea updrifven till en sådan grad, att man icke mer kan tänka sig någon gräns derför, och fiolens resurser äro dessutom så mångfaldiga och kuona utvecklas i så olika riktoiagar, att det vore dåraktigt att vilja bestämma en rangskilnad mellan mästare, hvilka heldst böra betraktas som storheter, hvar i sitt slag, de der räit väl kunna stå tillsamman på samma linea. Repertoiren till Hr Wolis konsert var för öfrigt ganska vald. Beethovens massiva Eroica öppnade de båda afdelningarne med hvar sin 2 -. Fr . 22