Aftonbladet – 22 maj 1838, sida 2

lingar förvaras. wWUr Wisby Veckoblad för dea 6 Apul.) förr, KEJSAR ALEXANDER. För några år sedan läste man i cen tysk skrift, under rubriken Mionen af en nordisk diplomatn, hörjan till en teckning öiver Ryska Kejsaren Alexander. Fortsättniogen har uteblfvit, men äfven början äger det intsesse, att den förijenar läsas. Man återfinner deri för tusende gåvgen fåfängan att i det yttre visa sig mallena styrande, parad med en märkvärdig svaghet i det iore, och ett nytt exempel af den sanning, att samtiden, då den lofsjunger sin furste, ej sällan kuäfaller för ett beläte af lera. Denna autokrats belägenhet då han uppsteg på thronen var ganska kritisk. Han såg den allmänna jäsningen i sinnena, och hoppades kunna stilla den genom milthet, men såg tillika den förhatliga slafviskheten och venaliteten hos de högre embetsmännen. Man kan knapt föreställa sig hvad han led häraf, och hur myeket det gramde honom att se sia urgdoms sköna drömmar tillintetgjorda. Han kom slutligen derhän, att han misstrodde alla, slöt sina bekymmer inom sig sjelf och avsåg sz ej äga annan utvig, än att hota och straffa. Då ban en gång häröfver beklagade sig för sin mor, yttrade han: jag ser mig i saknad af allt stöd för roina planer; jag vore färdig att krossa mitt hufvud mot väggen, när jag ser mig omgiven af eländiga egoister, som sårdslöa states väl för att syss:lsätta sig blott med sin egen lycka. Uuader de första ören af sin regering tankte Alexander blott på utvecklingenv at staters resurser, och på tillskapandet af en metvigt mot Ryska aristokratien, hvilken arbeiade på atticke blott iuskränka kejserliga makter, uian äfven begagna den såsom verktyg iör egna afsigter. Men hvar skulle derna motvigt finnas i Ryssiend? Tredje ståndet fins der rctv; civila och niilitära embetemän, så sva.t de hafva officers rang, ingå 1 adelsklassen, cch presterne äro nästau hopbiandade med bön:erna. Paul hade frikallat pressecna från arbetet vii jordbruket; Alexander begick dea ofösigtigheten att återtaga denna frikalielse. Eu annu större misst:g var hans begär att mäta sig med Napoleon på slagtätet. Slaget vid Austerlitz var afgörande för bonom och störde för alltid hans lugu. fan gaf deuna batalj tvert emot sina e;farnaste generalers råd. Ku usow gjorde knvätall för att förmå fi rjsaren att åtminstone afvakta Benningsenps och erkehertigens aukomst, men äregirigheteno gall e då mer hos Kejsaren än erfarna mäns ers råv, Det var den första fäktning, hvari ban dvlog, och bin visade derunder mycket mod. En häst blef skjuten under honom och han hade för sin raddning att tacka cen simpel rysk soldat, lilia. Lenhe afslog alla anbud om avaneement, och vutbad sig blott den nåden att få blifva Kejsarens kusk, en värdighet likväl, som gat honom öfverste rang inom den ryska hierarkien. — Denne. mans — tillgifyenhet var oföränderlig; efter kejsaros död vilse ban ej lemna den döda kroppen: och han förde likvagnen från Taganrog till Petersburg, vtan att ens under nätterne och oaktadt köldena lemna kuskbocken. Alexander, flyende från Austerlyz, der han jvarlemnat så många tusende stympade undersåtare och beredt så många andras undergång senom kölden, iotogs af förskräckel.e. Enligt ina religiösa åsigter ansåg han sig förbunden tt ex dag redogöra för alla de omkomnas blod, ch han kom på den tanken, at genom goda jerk och gerniogar försona den skuld han ådrait sig. Alexander hade ädla afsigter, men han var vig Han iasåg nödvändigheten af att omgifva ig med dugliga män , men han kunde icke förIraga deras öfverlägsenhet. Så snart han hos nåon bemärkte denna, kallnade ban och öfvergaf hoom. Han. ville nodvändigt i Europas 0800 pasg—., era för wallena styrande,,. och kunde alldeles icke