I Grahams-towa på Kap skall nu en tdskrift utkomma, under namn af Umshurmayli MFendaba (Nyhzstsberättaren), som skall utgif vas på Kaffriska språket. Tvenne sjuttiåriga personer sammanvigdes nyligen i Saint-Trivity-ky;kan i Hull; Efier vigselns slat sade frun, som var en liten gumma af klen kroppsbyggnad, till presten: Ni har redan förut vigt mig, för tjugu år sedann. nDet är väl möjligtn, svarade den andlige. Menn, tillade den gamla damen, det är med samme man ni nu förenat mig. Detia besyunerliga faktum behöfde en förklariug, och se bär huru dea gafs af frun: Ar 1818, då jag trodde mig vara enka efter min fö ste man, som ötfvergifvit mig, för att söka sin lycka i Iadien, gifte jag mig med den här hercen. Vi hade flera barn tillsammars. Häuadelsen gjorde, att jag sedan fick veta, att min forste man icke var död vid den tid, då jag ansett mg fri, men att han sedermera aflidit. Vi ha rådfrågat flera advokater, och, enligt deras tillstyrkan, ha vi nu låtit på detta sätt 1 gitime,a vårt äkteuskap, sedon vi förut ingått ett nytt giftermålskoutrakt, som betryggar vår och våra ba:ns framtid:. Denne samme prest, som förrättat ofvannämade ceremoni, tyckes vara bestämd till sällsamma äfventyr. Få dagar forut skulle ham nemligen viga tvenne uuga personer. Under den föregående förmaningen råkade bruden in. somna i en ljuf slummer. Bradgummen, som märkie det just då han skulle säda vigselrngen på hennes fioger, blef så uppbragt derefver, alt han skyndade ut ur kyrkan och hela giftermålet inställdes. —