Aftonbladet – 19 maj 1838, sida 2

VV AV EMMA MR) RN han sträfvar emot med alla fyra ben, då tåget går utför en backe, och på sådsnt vis stoppar farten. Det ser betänkligt och ömkbgt ut, då de vid dylika och fleras tilfällen draga och slita hvarannap, men det går ändock för sig, att på sådant vis med 100 renar forssla fram 72 skeppuad malm till Gyjen på 14!, mils väg. De få då i betalning 2 BR:dr 12 sk. B.ko för hvarje skeppund. Denna malm säges gifva 6673; procent tackjern. Malmskjutseu fö-rätes mest af Lappen och nybyggare; de sisnämade lagga 3 å 4 skeppund efier hästen. Lleiboerne hafva i sedsare tider mera slagit sig på st. forss!a och sälja skeppsvirke, och Råneå slimoge skjutsar kalksten till Gyljens m:sugu och lår derifrån tackj-roslass tillbaka till Töre. — Svåra yrväder hafva denna vinter mycket hindret malutrinsporten emot hvad den eljest kunnat vara. Derjemte sysselsätter tjärutillverkowgea af gammal vana ganska minga i Luleå, Råneå och Kalix socknar. Som bekant är, gjorde björnar sior skada förJidne sommar på kreatur och hästar 1 ÖfverKalix socken. Allmänna välgörevheten har visserligen på ett frikostigt sätt geuom bidreg sökt ersätta alimogen deras förluster. et befianes likväl, att dessa grymma vilddjur här i ÖifverKalix sammanrotat sig mera än anvorstäues, ty de gå i hopar af 6 iili 8 stycken. Min har i början af vintern ringat eller holmat tre björnar, men vid sedermera inträffadt tövsder hafva jd ssa ofvergifvit sina iden och icke kunnat ligenfionas. Det är således all azledning, att odjaren nästkommande sommar föröka sig och :anstalla uya härjoingar bland boskepen. Härv.rande bjönskyttar kuvna sä!tas i dessa vidsträckta skogar och moras uppticka och döda några björnar om sommarn, ty skyttsrne äro j vanligen ej försedde med dresserade björuhundar, hvilka för sådant sn-amal äro högst nödvärdiga. Det är derföre en allmän suoskan i Ofver-Kalix, att der nsmukun ige sir Loyd, hvilken berättas hafva alla de medel, som erfordras för björnjagt, måte hafva den goxheten att tilbringa nu insturdende -sommiar i QiserKehx, föratt förstöra dessa farl ja odjur, hvarvid almogea är beredvillg att lvmva ali möjlig baudröcknig, och Ioaspektor Bergman erbjuder en treflig bostad på Gyljen. En jagt, ansialld af Sir Loyd i dessa trakter, skulle säkert blifva lika nöjsam för honom, som ceu vor: gegnelig för orten. Man berättar, att en hjörn på ett ställe brutit sig in i fähuset geroim taket, dödat och burit bort en ko. Pa ett avnat stalle utsläpptes fem kor om morgonen på bete, uch om afioaen kommo blott två tlibaka, de öfrige hade björn slagit. Af en uog tjur hade björnen slug; hela nosen och bultat bonom till döds med remarna. Skiunet var fög. skadadi, men seden de: ver ataget, befontos kött och ben så krossade, att det förra icke konde hegegnas. Nämndemanaen Nils Petter Larssou såg 8 björnar på en gång i skogen i sistlidne Augusti. Markvärdigsst i sitt slag var dock foliande härdelse: Bönderne Anders Olssou och Nils Perer Hiadriksson foro ut en afton på Etgesån, straxt efter Michacli, för att fiska. Mot nätten göra de upp eld vid stranden och gå till hvila i en der befiatlig lada. Påföljande morgon i dagniogen går Anders O son ut och får ej långt från sig höra ett fnysarde, hvilket beanns vara af en stor våt bjoro, som kommit öfv.r ån och nu, vid åsynzn af ena menniska, hastigt lunkade åt skogen. Karleu kasiar emellertid ca blick öfver ån, och blir varse ännu fyra björnar på motsatta strenden, bvilka tycktes välja något passande säde aut ge sig ofver elfen. Anders Olsson springer in, väcker Nils Petter och ber honom komma ned i båten och tega rxan med sig. I det ssmma går hen ned åt Stranden, men Nils Peiter, troligen yrvaken, glommer i häpenheten att taga yxau med sig. Imedlertid fora de ut midt på elsven, och som ue icke voro försedde med auvat vagen än ett större lax!juster, måste de låta två björnar passera förbi och inskränka sig act an!alla den treje och sista: af.dem. I det ogochblick björnen kombner simminde tvert för: bå.en, möter Ånde:s Oissonu honom med ett hugg ofser nacken, semt trycker hozsom ned tänder vatteryian, i afsigt att qvälfva honom, mens Som vid denna id var dågt vaätten i elfven; bvlket boaden icke besivnhade i sin hettajså häsde der, att björI q j j