Aftonbladet – 19 maj 1838, sida 2

Article Image
malm , men hittills varit nästan ofarbar med åkdon, dels för den närmast från Stadsgården uppstigande branta backen, som om vintrarna ull och med varit vådlig för fotgångare, och dels längre upp genom gatans smalhet söm gjort det omöjligt för åkande att vända eller för tvenne vagnar att komma förbi hvarandra. Backen kommer nu att utliggas , genom uppförande af en stenmur å ena sidan emot sjelfva svängnin: gen, så att sluttoingen blifver jemnt docerande ända ned till Petter Myndes backe. Längre upp har redan i flera år fortsatts en sprängning af den höga klippan på ena sidan af gatan nedanför klädesfabrikören Dihlströms egendom, så att denna kommunikationsväg, äfven för åkande, blir åtminstone lika praxtikabel som Götbgatsbacken, Ett rykte, som torde förtjena omnämnas i sammanhang med frågan om huafvudsta dens försköniovgar, och som man har allt skäl att önska och hoppas måtte vara ogrundadt, är att den nya Bszarbyggoaden, som uppföres på den öppna planen vid Norrbro framför går:smuren tili Konungens stall, för att inredas till salubodar, skulle erhålla öfven en öfvervånivg. Det synes redan vara nog af, att utrymmet på denna bro, hvarest det vid flere tillfellen är ganska trångt och svårt att framkomma, ytterligare inskränkes, i ställt för det man hoppades en planering af Helge-Andesbolmen, helst detta är den enda passagen emellan morr och sta den, sålänge Hr Owens höga tackjerospelare vid Myntet och Bondeska huset ännu stå isolelerade på hvar sin strand och vänia på föreningslänkarna. Skall marc nu ytteriigare, blott för begäret efter några hyreinkomster, bygga en våning ofvanpå bodarna, så kommer sådant icke allenast att på ett högst obehagligt sätt nedtrycka hela bron, d. v. s. nedtrycka dess utseende för ögat, utan äfven från den norra sidan borttaga utsigten af hela dena ena hälften af slottet jemte Riksmarskalksflygeln och en del af Lejonbacken. Det är likväl den sidan, hvarifrån man haft den fördelaktigaste och west imposansa vyen åt den herrliga Tessinska skapelsen. Man kan öfv rbufvud ej vara nog varsam i att på dett: sätt förstöra eller instänga de architektoniska skönheter, som forfäderne skänkt oss. De utgöra, så att säga, en nationell egendom och äro ibland de få saker, hvaröfver vi infor utlävmiogen kunre hysa någon stolthet, samt åsynen deraf snart sagdt den enda njutning, som äfven den fattigaste kan dela med den rike; emedan ingeating behafver betalas derför. Då vi kommit på detta kapitel, torde det förtjena att nåmrva om en reform, som fordras i en annan trakt af sia en och hvarpå Drätselkommissionen äfven skull vara hetänkt. Det angår neml. den anstalt, som begagnas, för reohållaingen i en del af Jakobs försavaling. Der afföras nu orenaligheterna till en reservoir vid Packartorget och köras sedan derifrån vidare på vägen till det s. k. Träsket, hvarest de urstjelpas och begagoas till fyllning , till föra båmad både för invånvarne i trakten kring Packartorget och öfverallt, der dessa vagnar passera, helst de ofta lemna efter sig obehagliga bevis på otäihet. Det vore derföre högs, önskbgt, om pråcaar i stället kunde inrättas vid Nybröhamnen, och tomten, der reservoicen nu är, utrysmas eller bebygkas. Härom har ock en framställning hos Vrätselkommissiouen blifvit gjord af ett större. avtel husegare i den försaralingeo. — I det hela synes de! vara en aldeles felaktig och för sundheten föga gagnande plan ait fylla dena fordna kanalen melian Bruonsviken och Packartorget. I Om det i siället vore en möjlighet, att traffa! en öfverenskommelse med husegarne omkricg demna kanallinie, hvarigenom dess iteröppaande biefve möjligt, så skulle sådant troligen bära sig för ett aktiebolag, ochsicke biow gifva ett förhöjdt värde åt alla kringligganie egendomar, genom de många lägenheter som der uppstodo: för fabriker, som behövi vattentillgång, uta: ock bidraga till atmosferens rea-nde och många! fördelar för hela staden, som derigenom frän, norra sidaa hade tillförseln öppen på båtar; ända ifrån Jertva. Äfven i sitt sista nummer har tidningen Freja: icke vågat sig fram med eit enda ord, angåen-; de den vigtiga frågan om religionstfribe.en, ett! ämne. ij hvilvet man framför allt hade väntat!

19 maj 1838, sida 2

Thumbnail