Aftonbladet – 17 maj 1838, sida 2

präktiga middagar. Detta finner man isynnerhet vid jemförelsen mellan förr och nu af stjernors utdelande. I samma mån allmänheten börjat inse, att det icke är utanpå rocken, som förtjensten bör sökas, i samma mån har nåden på d.nna väg blifvit allt mer öfverflödande,. Så såg man t. ex. före år 1809, eller innan den lyckliga regim, hvarunder vi nu lefva, tog sin början, då varande Kansli-presideaten Baron Ehrenheim i många år förvalta detta embete, som motsvarade nuvarande statsministerns för utrikes ärenderna, endast försedd med den enkla vordstjernan, eller en simpel knapphåls-riddare, som man säger. Nu ser man Frin. GC. G. DAlbedyhll kommendör af nordstjerne orden, en utmärkelse, hvarmed man likväl trott sig kunna hedra till och med Berzehus. Ja äfver på en Ryttmästares husar-dolma kan man nu få se denna placque, hvilken för trettio år sedan ännu bibehölis eiler åtminstone skalle anses förbehållen endast åt de allra högsta förtjenster i samhället. Det är icke vår mening att här, genom citeterandet af ett exempel, på något sätt klandra eller nedsätta den enes eller andres förtjenst; ty vi äre visst öfvertygade, att mer än en erhållit kraschanen, detta lärdomsoch embetsmmanna-förtjensternas stormärke, som kanhända tilläfventyrs haft mindre studier och mindre an: tal tjenstebefattningar, än Frih. DAlbedyhll, hvilken, jemte sina öfriga meriter, jemväl har den :tt vara en boksynt man, en verklig bibliophil, som genom inköp på auktioner o. d. redan gjort betydliga och vackra samlingar. i en viss brauch af litteraturen. Det sistnämnda är imedlertid företrädesvis hvad allmänheten känner om Frih. DAlbedyhll, ehuru man finner, att, om det skulle berättiga till plaequen, så skulle flere andra gjort sig deraf långt förr och vida mer förtjente, hvaribland vi blott vilje nämna KommersRådet Fägersten, hvilken troligen icke försummat någon enda bokeller sak-auktion på adertonhundra-ta!et, samt har er fullt ut Lka stor boksamling, som Frih. DAlbedyhll, eller Kyrkoherden i Tyska kyrkan, Hr Doktor Lideke, som kanhända i närvarande ögonblick äger det dyrbaraste privat-bibliotek : hufvudstaden, och dessutom är en af våra lärdaste och utmärktaste filologer. Om åter Friherrns befattning vid Statstidningens redaktion är det, som egentligen banat honom vägen till kommendörs-värdigheten; så synes. KansliRådet Wallmark hafvabordt ännu förr dertill komma i fråga, som både varit äldre Statstidnings-redaktör och har åtminstone om haud ett lång större bibliotek än Frih. Men, som sagdt är, utan tvifvel har denna ordens värdighet äfven förr blifvit påhängd personer, hvilkas anspråk derpå varit den större allmänheten ännu mer obekanta än Frih:s; men man bör ock besinna, huru betydligt tiden förändrat sig, och att folkets uppmärksamhet närmare än förr följer de offentliga åtgärderna i alla samhällets regioner. Det bör icke förundra, att mången dervid främst fäster sig vid sådana yttre utmärkelser, hvarigenom de rimaktägande likasom säga till folket: denne skall vara förmer än J öfrige, och hvilka således just åsyfta att höja dessa personer öfver mängdeo. Hvarthän skall det väl slutligen bära f, om dessa icke alltid så ofelbara skyltar på lärdom, dygd eller snille ökas i samma stigande progression, som på de sista tiotalen, till dess den kanske icke aflägsna tidpunkt iuträffar, att det till och med för de rättroende ej vidare blifver någon heder att äga dem, utan endast skam att vara dem förutan. Polisbetjeningen har natten mellan d. 12 och 13 dennes hos några illa kända personer, som dels uadergått bestraffaing för stöld, dels varit