Aftonbladet – 14 maj 1838, sida 1

cn I narvaranec ogonbluck a hane varande frågan om Weslcyanska methodistiska församilingens rättigheter, som jemväl gifvit anledning att vidröra frågan om religionsfrihetens tillstånd i allmänhet här i landet, och huruvida 1781 lårs Kongl. kuaogorelse, samt allmänna lagens stadganden om den som affaller ifrån den rådande kyrkan, eller skulle våga bestrida några af de lärosatser, hon antagit såsom de enda prenan och rätta, må anses upphäfna genom 16 . Regeringsformen, har redan börjat väcka det uppseende ibland allmänheten, som sakens vigt gaf anledning att vänta. Det talas nu npästan icke om annat i alla kretsar, och sjelfva den sista ordensdagens Jlull, luil med sina stånddrabanter, granna serafimerkåpor och livrer, saker, som annars likt alla hof och statsgrannlåter i allmänhet utgöra de vigtigaste föremålen för oss Stockholmsboer samt för vår uppmärksamhet eller sysselsättning, hafva denna gången måst dela litet med sig it den andliga kontroversen, hvarom wi vidare hänvisa till en utförligare artikel i Lördagsbladet. Intresset deraf har också icke litet ökat sig igenom den oväntade position, som konservatisImens och absolutismens annars erkända organ, ISvenska Mimerva, deruti tagit, och på hvilken vi, på det hon ej må ångra och ändra sig vilja för att nyttja ett af henne sjelf begagnadt uttryck, till epböjjan taga inteckning; emedan man derigenom från det hillet finner den vigtiga principen uttalad, att grundlagens a!lmänna be,stämmelse om samvetsfrihet:n upphäfver alla äldre stadganden, som inskränka densamma, så att, efter Minervas förklaring, ingen :f rikets inbyggare, med undantag af embetsoch tjenstemän, skulle vara förment att bekänna sig till hvad lära de behagade. Minervas ord äro likväl, som man vet, inga kungsord, isynnerhet då ett helt Konsistoriam är af helt annan tanka, och saken står således ännu in suspenso, till dess den kan komma att bestämmas vid nästa riksdag, då den ej lärer kunna ucdgå att upptagas till ofverläggning. Imedlertid blir pressens omdöme i en sådan sak alltid af inflytande, och man väntar i detta fall isynnerhet otåligt att få höra hvad Freja har derom att säga, då den tidningen redigeras af en Prestman, hwvilken följaktligen här har sitt egentliga fält att kuona upplysa och gagna. Maliseu har ofta velat påstå, att Freja gerna vill taga på begge hinder, genom att väl våga sig ut på styfva linan en och annan gåvg, då sådant icke rör på någa ommare strängar, men deremot alltid sticker uader stolen, så snurt vissa betänkligheter förekomma att utsäga sin tanka. Det närvarande tvisteämnet, hvaruti hon hittills rakttagit en sbsolut tysinad, lemnar ett tillfälle alt åtminstone ull en del afskudda sig en så förarglig mirstanka, genom att rent och oförbehållsamt uttala sin mening, samt låta folket se hvad andas barn hon är.