Af trycket hafva nyligen utkommit: (h,, 2 Rdr 24 sx.) LÄROBOK I ANTHROPOLOGIEN, af J. Chr. 4. Heinroth, Prof. i Psyck. Medic. vid Univ. 1 Leipzig. Vår litteratur har hittills saknat ett verk i Aunthropologien. Och likväl, hvart syftar ytterst all mensklig forskning, om e) till upplösningen af den frågan: Hvad är menniskan? — Hvad vore således en fullkomlig Anthropologi annat än en fulländad f-amställning af slutmeningen i all andlig och verldslig vishet? Den berömda firman H—r har öppn: msärvarande årgång af Sv. Litteraturförenipgons Tidning med en lärorik afhandling om Anthropologiens grundbegrepp. : Denna athandling ådagalägger tillfyllest, huru långt man ännu är jirån att ega ens ett enda verk i denna väg, hviket kunde bestå inför den vetenskapliga kritikens domstol. — Om Heisroth meggifves likväl, att han åtminstone anat den verkliga betydelsen af denna vetenskap, em hvilken Hr H—r säger, att den har sin rot i Christendomen och ntorde komma att utgöra den hufvudsakliga form, under hvilken denna i framtiden skall genomtränga äfven de vetenskapliga åsigterna. — Hvad man således hos de unga nu för tiden kan göra till befordran naf dess (Anthropologiens) studium består egentligen i den religiösa bildningens vård. — Ozaktaåt derföre all den vetenskapliga bristiällighet, Hr H—r funnit hos Heinroths Lärobok j Anthropelogien, likasom hos hans föregångare, torde den likväl kunna få passera, tilldess den lärda veriden får någon hättre, helst som dem blifvi. hedrad med följande, i afseende på Br B—rs ofvanstående charakteristik af Anthropologien, betydelsefulla vitsord: Den ifrågavarande boken är skrifven i en religiös ton poch derna ton är icke affecterad, utan upprigtig och allvarlig TEMPELFÖRGÅRDEN. NÅGRA BLAD UR Lifvets Bok. (h., 2 Rdr 16 sk. bko-) Ganska få bland den bildade klassen torde det vara, som omedelbart genom den positiva läran om tron kommit till tro, omedelbart genom den positiva lären om försonringen kommit till åtnjutande at dess renande, höjande och saliggorande verkan Huru mången religiöst sinnsd menniska, då hon hört eller sett detta trons och fridens paradis beskrifvas, har icke blifvit intagen 2f en upprigt:g och allvarlig önskan att komma derin, men f: nnit tillgången stängd af tviflet, af omöjligheten att med sin vanliga tankegång förena de föreställningar, som trons hemligheter innebära! — För dem, som befinna sig i derna andeliga strid mellan förnuttet och tron, för dem, hvilka söka mellen dessa menniskans högsta andeliga förmögenheter en försoning, som leder till frid, för dem år denna bok skrifven af en genialisk man, som genomforskat menniskosjälers djupaste schachter och funnit uppenbarelsen af dess högsta förmåga i Tron. Heinroth, Professor i Psychiatrien (Själs-läkarvetenskapen) vid Universitetet i Leipzig, är skriftens författere; han har hos oss blifvit recenserad i trenne tidningar och at alla erkärd att vara en författare af rikt, andeligt Nf, religiöst, praktiskt allvar och en liflig, ur ett varmt, rent hjerta flödande enthusiasm. Bokens innehåll är följande: Första Afdelningen, Lefnadsvishet: Glädjens Lag. Lifvet, betraktadt från dess olika sidor. Det friskalifvet. Andra Afdelningen, Blickar in i Sanningens Områds: Hvad är sanning? MNatur, Förnuft. Gud, Om verldens orsak, väsende och ändamål. Om menniskoslägtets utveckling. Menniskoslägtets vanslägtande och brister. Om böjelsan till det onde, Om uppenbarelse och underverk. Om åte:lösniog och helgelse. Um, kärleken, Tredje Afdelningen. Blickar in i Lifvets Område : Det verldsliga och öfversinnliga. Den sanna rigtningen. Den rätta sinnesstämningen — Själens bid. Om det falska Jefnadstvånget, Hvad som biister den philosophiska moralen. Hvad är synd? Också något om mystik och mysticism, Den rya menniskan. Lifvets hemlighet. Bihang: Blickar i himmelriket. LIFVETS PHILOSOPHI, FEMTON FÖRE. läsningar, hållna i Wien 1827 af Fr, v. Schlegel; öfversatta af Jacob Ekelund Med ett företal af P. D. 4. Atterbom. (h., 2 Rdr 32 sk. bko.) Herr Professor Atterbom slutar sitt företal för denna bok med följande ord: Måtte den i mitt fäJernesland träffa många läsare, som förstå dess afsigt att vara ett pbilosophiskt frids-verk, uppfördt på Jen venda sanna grund som lagd äm; och måtte isynnerhet de unga landsmän, som egna sig i theologiens studium, i den tro, att det christliga ainnet ej utesluter det vetenskapliga till inträge i helen begana den portik, som i detta arbete så härljg öppnar sig! RTV RASIST ja Oo a pa 7