Aftonbladet – 10 maj 1838, sida 3

Influtne gåfvor till de vid Landsort stormskadade Fiskrarne: Transport 27 Rdr bko och en silfverplåt, insamladt i Stockholm, Med Posten från Stockholm: frän C. F. Nr 53 Bko Rdr 10, och ur andra handen, fr. en f. d. Sorundabo 2: 32; från Linköping: en liten skärf (i sigillet A. F. L.) 1: 16; från Norrköpiag: på Carolinas 35 födelsedag, af godt hjerta 3: 16; trån Gefle: skuld till de olycklige 2; från NorrTelje (sig. O, W. E—n.) 3; från Stockholm: öfversändes 1; fr, Lund: från tvenne lyckliga makar 4; från Linköping: från en, som i sin barndom vistats i Sorunda 2; frår Hernösand (otydlig stämpel) en liten smula från den, som har sin fiskeredskap i behåll 4; från Ås: ett ringa bistånd 3: 16; fr. Philipstad: en ringa gåfva från en ringa gifvariona 2: fr. Arboga: fiån H. S. 7; summa 69 Rdr 32 sk. bko och en silfverplåt. Din Fader, som i löndom ser, vedergälle dig det uppen barliga!n Afskritt: Undertecknad tafver af Hr Hyrkoherden i Sorunda bekommit 50 R dr 96 sk. bko och en silfverdaler (borde skrifvits dubbel, elier en siltverplåt; ty en sådan afsändes bevisligen) till dem som förlorade sina fiskredskap, hvilken summa härmed qvitteras, Landsort den 416 April 1838. J. Holm, Rätteligen afskrifvet, intyga Carl Hollberg. G. Nederdahl, Orgelnist. Återstå de lidande till godo: 19: 46, som skola afgå den 6 dennes med posten. Sorunda prestgård den 3 M:j 4838. D. DANELIUS, Kyrkoherde. Förnyad bön: Rädd att öfverröstas å allmänna nödropet, men lydig Apostelens ord: häller på bedja, önskade jag, ox det ginge an, min bön förnyad, i tanka, att den undgått mångens öga, och derföre icke rört mångas hjerta och hand. De, som den träffit, hafva hedrat sig 26 gifvare med mer än 70 Rdr bko, oller nära er 19:del af törlusten, — Skördefältet redes nu till, mer redskapen till skörden saknas. Lycklig der, som kar vara en redskap i Guds hand, och icke fartröttas at göra godt, då han nu fråa alla håll hör jämrens rof och ser nödens barn. Under vintern hafva mina fi skare varit in åt fasta landet, att tillverka redskap å andra, sökande uppehälle åt sig sjelfva och en sparpenning åt de sina. De visa, att de vilja föda sij ärliga. D. Danelius.