Måndagen den 16 dennes (Åpril) företradd en ung och hygglig qvinna, om 22 år, infö magistratspersonerne i Manchester, och begärde deras råd i anledning deraf att hon af misstag trott sig sedan sex år tillbaka hafva ingått et giftermål, men hvilket innefattade den mest besynnerliga villfarelse. Hon hade nemligen i början af år 1832, då ännu endast 16 år gammal, blifvit vigd vid en murmästare, vid namn Henry Soakes, hvilken i anscende till sitt ordentliga uppförande hade fått en befattning såsom något slags tillsyningsman vid de allmänna byggnaderna. Han befann sig i ganska goda vilkor, var en af de mest anlitade i Manchester och hade af sina hesparingar inköpt en tomt, på hvilker han uppbyggt ett litet vackert hus för sin egen räkning. De båda makarne hade också lefvat i största endrägt och förtroende ända tills i år, då ett samtal mellan frun och några hennes väaner bidragit att sönderslita en slöja, som, obegripiigt nog, ända diuills hvilat öfver deras(förhållande, och hon, med anledning deraf, till sin stora förvåning erfor att hennes äkta man tillhörde samma kön som hon sjelf, hvilket han eller hon ock vid närmare förfrågan samt utan omsvep erkänt att hennes rätta namn var Harriette Soakes. Ehuru för öfrigt någon ovänskap icke uppstått dem emellan såsom följd häraf, ansåg hon likväl detta innefatta ett bedrägeri ech frågade nu i all ödmjukhet magistraten hvad slags upprättelse hon kunde fordra. Harriette Soakes iokallades till följe häraf ioför rätten och tillstod uppriktigt sacningen af nyssnämnda fakta. Såsom orsak till sin förklädnad uppgaf hon, att en från barndomen fattad bestämd motvilja mot giftermål hade föranledt henne antaga mansdrägt, i hvilken hon ständigt visat sig allt ifrån sm ankomst till Manchester, och dervid förstått så skickligt uppföra sig, att ingen fattat ringaste misstanka om hennes verkliga kön. Som hon slutligen funnit sig i behof af någon pålitlig person att se om sitt hus, hvarifrån hon sjelf varit förhindiad af byggnadsgöromålen, hade bon för detta ändamål fastat sin uppmärksamhet vid en ung, mycket oskyldig landtflicka. Olyckligtvis hade grannfruarnes nyfikenhet slutligen bidragit att upplysa den unga frun om rätta förhillandet, ech hon erkände nu, ehuru med stor ledsnad, att en skilsmässa måhända vore nödvändig, sedan saken gjort et sådant uppseende, ,Välädle magistraten var, som man kan tänka, i början något brydd öfver en sådan casus prorsus singularis, men resolverade efter hålien öfverläggning, att ett sådant äktenskap icke kunde undgå att förklaras af noll och intet värde, samt yttrade tillika, det ingen tvifvel vore att ju civildomstolen skulle tilldöma den bedragoe en skadeersättning, i proportion af den förmente marnens förmögenhet, men förmanade liksäl parterne att helst söka ingå vänlig förlikving. Denna tillvagabragtes också på det vis, att Harriette Soakes sjelfmant erbjöd sig att åt den unga flickan afstå det omtalta huset, som! så länge utgjort deras gemensamma boning till blifiande hemgift, i händelse hon skulle vilja ingå ett giftermål på allvar. En ganska intressant omständighet i slutet af denna ovanliga scen var, att de båda damerna, när saken blifvit uppgjord, omfamnade och kysste hvarandra, samt med ymniga tårar och snyftningar lemnade ett bevis på den ömma och ointresserade vänskap, som så läcge utgjort föreningsbandet dem cmellan., Almacks, den fashionablaste klubben i London.