friadt från undsättningsskuld i Maj 1838. — X. (Insändt.) Mer om nykterhetens befrämjande. Under rubrik: ,Insändw förekommer i N:c 30 för detta år af Aftonbladet en artikel, der följande ord intagas: att Insändaren organiserat ett förbund för absolut nykterhet, hvilket efter blott 5 månaders tillvaro räknar nära hälften a! hela pastoratets folknummer bland sina medlemmar, och der var dock en mängd lönkrogar, när reformen börjades, som nu alla är stängda af brist på kunder, eller af aktning fö opinionen, som inom det pastoratet är så bestämd mot bränvinet och dermed beslägtade drycker, att icke blott det omåttliga utan sjelf va det måttliga bruket af spirituosa börjar anses vanhedrande. Denna folkets öfvertygelse har tillkommit genom tal, skrifter och exempel.n En sådan hastig och välgörande verkan väcker både glädje och förvåning; men ,låter ederi ljus lysa för menniskorna, att de måga se edra goda gerningar. Hr Insändare! ,sätt icke ditt ljus under ena skäppo,, utan sätt ut ditt namn, och det pastoratets, som njuter frukten af ditt heliga nit! — Sanningen har rätt att fordra detia, på det ingen måtte hviska i heunes öra: aden der mannen skär i växten, Det är icke utan, att det fiones en och annan, som ej blott vågar att i det närmaste vara af lika mening med Hr Wulf, både i afseende på nykterhetssällskaperna och krogarne, utan derjemte framstöter hårda ord om Jesuitism o. s. v., då nykterhets -predikanterne alltför mycket förifra sig i maly nskrifter och exempel, Vore det icke skäl uti att framlägga verkligt sanna facta hellre än ord, eller hur? — Munnen stoppas ej till på de Saduceer med snömos. Hit hade vi i vår fromma enfald kommit, då en medlare emellan Hr Wulffs och tllrättavisarens åsigter på ett ganska värdigt sätt sökte att i Aftonbladet för den 19 Mars stifta fred dem emellan; hvadan vi icke ansågo ess böra mera vidröra detta ämne, för att ej gifva den ringaste anledning till någon ny stridighet. Men då vi förnimme af Aftonbladet för den 26 April, att tillrättavisaren icke är sinnad att låta något pruta med sig på sina grundsatser och uppgifter, så afsända vi vår här ofvan till honom ställda anmaning, med tillägg, att han äfven behagade uppgifva, hvarest det verkligen kommit derhän, att värdshusvärdar hög!judt klaga öfver nykterhets-föreningarnes olyckliga verkan på deras handteringh? Vi böre äfven säga vår mening, stridig med tillrättavisarens. Vi tro nemligen, att dryckenskaps-lasten icke så egentligen har samma rot, som andra laster. Hon är mer en vana, än det medfödda onda begäret. Hon sitter till en stor del så i strupen som i magen, genom vanan att äfven den bästa vilja tull förbättring derigenom besegras, vid anblicken af den ,vinkande krogskylten., Ehuru vi, för vår del, oaktadt vi sjelfve äro absolut nyktra, hvarken tillhöra Hr Wulffs eller nykterhets-föreningarnes åsigter till det ondas hämmande, än mindre utrotande, så vele vi uppmana, att endrägteligan verka härtill. Vi skola ock i sinom tid offentligen framträda med de förslag, som vi hafva att meddeli. De äro bemtade ur ett allvarsamt begrundande af saken och ifrån erfarenhetens område. I förskott få vi dock förutsända den grundsatsen, att allt, vad som är last, skall ock af de menskliga åtsärderna behandlas såsom sådan. Men all tukan skall vara af en evangelisk natur till förvättring och ej, såsom vår nu gällande brottpåls-lag, af en hednisk till förderf. Vi äro kristna, vi hafva evangeliska och biel-sällskaper, vi intressera Oss för missioner ll kristendomens utbredande, och vi hafva — o brottmåls-lag för hedningar och tyranner. venskar! läsen i bibela och läsen i vår brottnåls-lag, och tron sedan så mycket J kunnen å assooiationer, kongregationer och missioner! (Insändt.) leca naoof OM Nnva Smidecctadaean. i an