Ifrån Christianstad ibörja nu äfvenklagoljud att höras öfver de dystra utsigterna för instundande vår och sommar. Enhgt bref från Christianstads Län hade i några trakter ett lass balm redan veckan före påsk betalts med 18 R:dr Rgs, hvilket var något der i orten förut oerhördt och många hade af total brist på denva vara måst utsläppa kreaturen i den djupa snön att nära sig af mossa och qvistar å nedfällda träd, emedan alla halmtak deromkring res dan voro använda till foder. Från Westbo Härad i Småland skrifves, att alla balmtak der redan äro försvunna. Rågen har på auktion blifvit betald med 25 Rdr, blandsäd med 18, potates med 14. En aktad embetsman yttrar sig i ett enskildt bref, som red. haft tilifalle att se, som följer: nÅArmeodet är här större än jag kan besknfva; alla torpare utan att så och äta. Säden är dyr och deras abetsförtjenst eller dagspenning otillräcklig till betäckande af brödfödan; ställniogem är i sanning mycket bekymrande. Tiggeri hvarje dag af tjugu till trettio kringvandrande arbetslöse, så att hvar och en, som ännu har något kan blifva uppäten; och likväl är det omöjligt, så länge man sjelf har brödet för dagen, att rent af neka den uthungrade sitt bistånd — en dålig försörjoingsanstalt inom socknen bidrager ock härtill icke obetydligt. Underrattelserna ifrån norra och östra delen af Uplard eller Roslagen äro icke eller tillfredsställande. En stor del af folket hade måst kö: på foder, och många, serd.les frälsebönder, äf ven under den rikaste bruksherrews possessioner, sägas vara alldeles i saknad, så framt de icke bspringas af godsegarne. Jemväl bos dessa sjelfva skall :panmålsförrådet vara knappt och fara för verklig brist för handen, så framt icke öppet vatten med py tillförsel snart inträffar.