Aftonbladet – 8 maj 1838, sida 2

hörtrtrrttrtrer hd PUBLICITETENS IDE. Samhälle är samband, gemensamhet af intaessen, bildning, nöd och lust. Tusentals år bafva försvunnit, utan att dessa band förmått blifva al!mänrna; de hafva icke kommit derhän att de förknippat a!la samhällets medlemmar ; endast vissa kaster, yrken, koterier hafva förknippat sig, och samhället har bhfvit ett aggregat af små samhällen. Eröfrarne, krigarne, de rike sammansmålte till en kast och kallade sig Adel; handel och handtverk, så snart de uppkommo såsom skiljda från den stora arbetande massan, sammansatte äfven sig till korporationer. Mindre dylika bildade sig inom näringsklassen, som sålunda i sin ordning sönderföll. Vetenskaperpes idkare utgjorde en egen republik ; de fria konsterne tll en del äfvenicdes. Prestkakasten blef en republik i republiken. Alla sammanhöllos genom tillfället att samrådas, hviket de utbildat till lag, reglementen, ordningar. Endast den stora massan fö:blef utan samband, utan tillfäll: till öfverläggnirg sidsemelJan, utan kunskap om hvarandras önskningar och behof, således utan möjlighet att använda gemensamma krafter för gemensamma intressen. Sålunda uppstod möjligheten för en mivoritet att beherrska majoriteten — NB på annat sätt än genom kunskapernas och duglighetens alltid gifna välde. Det är först de sednaste tiderne, som sett bemödanden att tillvägab-inga en sådan samhällighet af kela nationen och ett tillfälle att samrådas, hvilket är enda vilkoret för användande af gemensam kraft. Det är deita bemödande, som utgör karakteren af närvarande epok, tidens sträfvande, som man kallar det. Nationen i massa kan icke sammanträda på herredagar och prestmöten, i skrålådor o. s. Vv. National-representationen skulle väl föreställa nationens skrålåda; men ofta är representationen blott en szmmanfösning af ce olika smårepublikernas ombud; och äfven der den skulle vara allmännelig, är den det i sjelfva verket än dock icke. Problemet är då att bereda nationen i massa tillfäll att samrådes, att utbyta tankar, behof, önskningar — ty dermed är splittringen slut, privilegierna slut. — Detta problems lösning ligger i publiciteten, som således är tidens stora häfstång. Huru vigtig den är, huoru klokt ett så formidabelt vapen bör föras, är ej svårt att inse. Denna klokhet kan dock icke vinnas gepom föreskrifter och bevakning; de äro produkter af helt andra elementer ön dem, som stå tillsamman med publiciteten; men den skall uppvexa ur publiciteten sjelf. Man bör aldrig föresälla sig denna såsom en egen makt, ett privilegium, ett monopolium, icke ens såsom en egen handtering; hon är ingenting annat än folkets makt att tala till folket. Detta är den rätta idgen af publiciteten ; men det var en gifven sak, att de, som sjelfve icke lefde i annat och icke had: begrepp om annat än stängda kaster och näringsfång, äfven skulle föreställa sig publiciteten såsom rågot sådant. De förmådde icke höja sig till den tanken, att en stor låda skulle kunna bildas af hela nationen, och att ett kommunikationsmedel skulle uppfinnas, hvarigenom millionerne likasom kunde sammanträda och öfverlögga. Man bör visst icke förebrå de mindre bildade, att de icke förmått fatta denna tanke, då många af de högtlärde icke sett ens en skymt af denna tideus stora ide, utan ännu trefva omkring bland en mängd lådor, för att der hitta äfven publicitetens. Men det är konseqvont gjordt af menniskor, som med all sin lärdom stå helt handfallne och förvånade, om man vill förmå dem att tänka sig samhället annorlunda än såsom en sammangyttring af några skarpt begränsade, svart sagdt fiendtliga, klasser och kaster, bland hvilka de predika enighet, seden de gjort dem sådana, att de oupphörligt måste stre:a mot hvarandra. I Visserligen är publiciteten icke ännu, hvad hon är ämnad att vara; men detta hevisar icke anvat, än att det, som hon skall representera, innu icke är, hvad det bör vara och — skall! blifva. Hon är ett tillfälle att utbyta tankar; ch om tankarna äro omogna, så blir deras: nitringsmedel det äfven. Ingenting är enfaldi-lt rare än att tro. det wpvubliciteten oår hrednidlå