Aftonbladet – 5 maj 1838, sida 1

STOCKHOLM d. 5 Maj. De i går vid middagstiden ankomna utländ: ska posterna medförde tidningar från Londoi af dem 21, från Paris af den 22, samt frår Hamburg af den 27 April. Fram på eftermiddagen erhöllos med snällpost tidningar af er dags sednare datum från Paris och Hamburg. Frankrike. Det vigtiga ämnet för allmänna uppmärksamheten: debatten i deputeradekammarn om räntekonversionen fortgår och har ännu icke ledi till något resultat, emedan den måst afbrytas :; anseende till finansministerns sjukdom. I sessionen den 18 April höll han från sin fåtölj ett svagt tal, hvari han yttrade något om der allmänna penningeförlägenheten i Förenta Staterna och dennas inverkan på Frankrike, hvilket skulle kunna förorsaka en svår katastrof. Detta yttrande väckte mycket missnöje, och et starkt tumult uppstod. En mängd amendementer föreslås, hvilka hvar för sig kunna sägas utgöra ett nytt system, och Journ. des Deb. har sin glädje deraf, emedan bladet i denna meningsstrid tycker sig se ett bevis, att saken hvarken är så populär, som man påstått, eller att någon allmän opinion derom hunnit bilda sig. Att denna förutsättning likväl är falsk, har bäst visat sig af sjelfva förloppet med diskussionen. Sedan nemligen alla ministrarne iakttagit en envis tystnad, med undantag af finans-ministerns ofvannämnda yttrande, uppstod likväl Hr Mole oförmodadt i sessionen den 20 med den förklaring, att regeringen väl icke ändrat sina åsigter, utan tvärtom genom sjelfva diskussionen, funnit sig stärkt deri, och att hon aldrig bestridt principen, blott tidpunktens lämplighet; dock vore han och hans kolleger numera beredde att ingå på diskussion af de serskilda artiklarne, för att försvara den offentliga kreditens verkliga grundsatser. Hr Odilon Barrot, som hittills tegat, förebrådde nu ministraraa bristen på ledande grundsatser, hvilket var skuld, att hvar och en trodde sig skyldig att taga initiativet, samt insinuerade möjligheten, att regeringens adhesion i närvarande stund endast kunde vara ett konstgrepp, för att omintetgöra hela debattens resultat, en supposition, som konseljpresidenten likväl med förtrytelse bestred. Ett ibland de väsendtligaste amendementerna var Hr Lafittes, som vederlade alla farhågor för inbillade vådor af åtgärden, föreslog en kreation af 3 !, proeentsfonder, mot ett pris af 83 fr. och amortissements-fondens användande samt inrättningen af en ny sådan fond, grundad på en procent af statsskuldens nominal-kapital,