Article Image
0 OO NV AA MALO VI eld UL Ifnge se dändet SS — ) Litteraturbladet Nr 4, för April månad, utdelades i går och var, såsom alltid, välkommet. IDet har till sitt ämne valt tidskriften Läsning för folket, och lemnar, apropos af denna, en öfversigt af folkundervisningens utveckling i Sverge, från reformationen intill närvarande tid. Denna öfversigt gifver icke rum för Lågon recension öfver tidskriften, men den är också, efter vårt omdöme, vida intressantare än en sådan skulle vara och af det värde, att den törtjenar läsas af hvar och en, som äger könsla för ett af fosterlandets vigtigaste intressen, folkundervisningen. Den är inom ett ringa utrymme ganska rik på faktiska uppgifter, och lemnar i karakteristiken öfver de olika tidern:s åsigter af folkskolan, äfven en karakteristik öfver författurns egna. Tydligast skönjas dessa af slutet, i hvilket förf., sedan han uppräknat de folkskolor, som för närvarande fipnas, och anmärkt, att allmogens bildning i särskilda orter icke får mätas efter antalet af egentliga skolor, nediagt följande opiniensyitring: nMen visst är, att ett stort steg är gjordt, och att på undervisning i egentliga skolor bildningens framåt beror. Om framstegen i religion och moralitet ej deremot synas svara, så bör ihågkommas, att okunnighet och råhet ej heller för dem äro något värn, och att den verldsliga undervisningens tillvext så litet borde beröfva den religiösa sin kraft, som solcas strålar dämpas deraf, att de belysa en rikare odlad jord. Det känner äfven dena rätta folkläraren; och han torde äfven med mig instämma deri, att den lifvande inflytelse, som Svenskt medborgarsinne, i fråga om folkskolorna öfvat på allmänna undervisningen, väl vore att önska för hela dess fält.n Renare, rikare källor för folkundervisningen äro så mycket nödigare för det närvarande, då Prässen i alla fall, med sitt flöde af ganska blandad beskaffenhet, öfverströmmar landet. Vi för vår del tro, ait det är nästan sent att i det hela tadla, likasom säkerligen alltför tidigt, att ännu i det hela berömma den. Det första och oundgängliga blir, att erkänna den, såsom en ny verklig samhällsmakt, hvars tillvarelse lika litet låter förneka sig, som dess inflytande kan utestängas, samt inrätta sig derefter; hvarvid den erfarenheten dels är gjord, dels torde återstå att göra, att en Ael, men ej derföre laglös, prässens frihet, är midre farlig än en half, ävnu i vissa fall af gostycket beroende. — Deana nya sambällsmakt är ej ailt hvad den synes; men äfven det sednarc bjelper att bilda hvad den borde uttrycka och vara, liksom vindkasten också höra till Guds väderlek, hvilken med alla sina skiften dock torde vara nödsgare för jordens fruktbarhet än alla konstiga joråblandningar och åkerbrukssystemer. Så mycket tilltro vi oss, med stöd af erfarenheten, att säga: de goda verkningarne af en fri präss äro långsamma och gå på det hela; de onda äro mer obeqväma för ögonblicket. Men redan kännedomen af hvad makten tillät sig, på den tid pressens publicitet ej fanns, gör oss obenägna att beklaga, det den finnes. I vår tanka har den stora bestämmelser. Kar.bända skall den slå bryggan för monarkiens ramtid i Europa, nemligen för den konstitutioella, — den monarki, som endast will vara tark genom lagen, men också kan, likasom len behöfver, att vara det. Ty ostridigt är, tt tidens riktning mot blott personliga och tillälliga betydenheter, går ut på att gifva det Umänna i och genom lagen (och det innerta är rättvisan sjelf) en stor kraft, som här anefter blir maktens underbara hemlighet. tättvisan är ej allid opinionen. Men den förras bestående representant i en ärftelig koungamakt tjenar att temperera den sednares kif.en; och hvad denna makt af dessa kan hafa att lida, uppväges vida af den allmänna röten3 genom pråssen representerade frihet. Ty ngenting synes mig sannolikare, än att, i samra mån derna fribet verkligen finnes, folk;presentationens direkta verksamhet kan förnklas; hvarförutan åter en stark regering, såan tiden, i närvaron af Europas stora mulitäska monarkier, den fordrar, svårligen låter aka sig. För en man uppfostrad i fria åsigter, och UN

3 maj 1838, sida 2

Thumbnail