Aftonbladet – 1 maj 1838, sida 3

som bevisade mig, att hennes lynne aldrig måtte hafva varit af det mildaste slaget. Goda mot dem!) ropade hon med cen gäll och ihålig röst. Goda, hvilka då, om jag får fråga? — Jo, rätt goda, min sann. Men säg också åt denna Lady, att gamla mor Ward alIdrig varit någon tiggerska; hon begärde endast jaf dem, som ägde mycket, en liten del af den förmögenhet hon sjelf fordom ägde; det varinIgen almosa man gaf henne. Om hin håle tar af englarne, hvad Gud gifvit dem, är det då icke helt naturligt, att englarne söka återfå, hvad dem tillhör !v Å St, mormor st, sade den unga hustrun; derefter vände hon sig tll mig och tillade: IaVar god och ursäkta, goda Lady; hon är gammal, hennes hufvud är svagt och hon vet iake altid hvad hon vill säga; högmodet kommer att räcka hos henne ända intill hennes sista andedrägt. Förr i verlden kunde man väl räkna några adelsmän inom vår familj, men tiderna äro förändrade och Loch Weailey . . . .n Hvem talar om Loch Walley? inföll gumman. ,Tyst, kära mormor; här är en pris godt snus, för att muntra er med; tag er en pris, och plåga oss icke med det, som längesedan är förbi. Hvad rör oss Loch Walley, äfvensom den som bor der, bara vi hafva arbete?n Hvilken sällsam blandning af högmod, fattigdom och barnslig dygd under detta torttiga tak! Huru svårt måste det ej bli för lagstiftaren att rätta det ena och gifva en bättre riktning åt den andra! . .. Måtte Irläcdarne öfvertyga sig, om jag icke kunnat vara blind förderas fel, hyser jag likväl det lifligaste deltagande för deras olyckor och deras dygder. Jag har redan sagt, att bördshögmodet utgör hufvuddraget i deras karakter; det cirkulerar med blodet i deras ådror. I England finnes en skilnad i detta fall; aristokraten är stolt öfver sia härkomst, borgaren öfver sina rikedomar, och näringsidkaren öfver sitt yrke; men hos Isländarna är adelsbrefvet det enda, som ger näring åt fåfångan. Redligheten, fliten och själfständigheten äro ingenting i jemnforelse med denna nationella och outrotliga fördom. En a— delsman, ehuru;i tredje led och utan en skilling, blyges för att inga i handel. Jag kan aldrig glömma en kramhandlire född adelsman, som, med ögat gnistande af stolthet ropade: Det är icke deröfver, att jag lefver af mina händers arbete, som jag är stolt; nej, Gud vare lof, ehuru fattig, kan jag dock skryta öfver någonting bättre än det: ONeilernes blod flyter i mina ådror ! Men hur har ni kommit er till, att sälja handskar? Je My Lady, det är derföre, att vår familj utstått många missöden . . . Mia far — Gud vare hans själ nådig — vilie inte ingå i handel, utan dog som en hederlig man (hunorable.) Oaktadt sin fattigdom, lemnade han likväl en kopia af ONeilska vapnet, som kan långt förut låtit måla af James Malvany öfver sin kammardörr. Då min mor — hon var från Norra Irland — underrättade mig, att det var tid att välja ett yrke, afslog jag det helt tvärt, emedan jag tänkte på min familjs heder; men min mor var en stolt qvinna. Lyft upp dina ögon min son, sade hon, betrakta detta, dina förfäders vapen! hvarföre skall du vägra att antaga ett yrke, som rörer en af de attributer, hvaraf det består: der ser du ettlejon; midtuti är en gädda och öfverst en öppen handske. Gäddan betyder fisket, handsken kramhandeln; din farbror är också verkligen kramhandiare; handsken utgör en del af vår vapensköld. Tro då din mors ord, Benjamin, när hon försäkrar dig, att det icke kan ligga mnågonvanära i, att du till yrke väljer ett af din ätts emblemer; det är det enda, hvartill jag med nöje kan råda dig, och som du är en rask gosse, hoppas jag, att du skall värdigt slå dig ut dermed!n (Ur Revue Britamnique.) VISSER STONES TSE SN IVT De St ARNSNRERT TKO M— Då bladet lades i pressen. vara de utländ