2 VV VD 0 färliga formen af digerdöden., Kasthögmod i Irland. Man fianer ofta i Irland familjer med sex åtta till tio barn, alla uppfödda i ett slags half vild och bekymmerslös frihet, älskade af sin föräldrar, bortskämda som de rikas barn oc liknojda för framtiden. Döttrarna erhålla ei ganska 3y:ilig uppfostran, och mana låter dem lå ra litet af hvarje, men ingenting helt och red bart. De flesta äro vackra och täcka, samt be gåfvade med egenskaper, som man icke allmän finner i England; de hafva mildhet, välvilja oc lyckliga natursgåfvor; men äro derjemte lättsin niga, vårdslösa, häftiga i sina passioner och des sas uttryck, nyckfulla och ombytliga, samt er. bjuda ea sällsam kontrast med den allvarlig: och blygsamma Sachsiska racen. Då sönernt bli äldre, sysselsätta de sig företrädesvis mec politiken, exalterande hvarandra, uttalande sir mening med värma och äro färdiga att mörd: hvarann, för att försvara den. Allt hvad son smickrar deras högmod, berusar dem. Tillgifne ett parti, men utan verklig patriotism, ärc de föga benägne att göra någon personlig uppoffripg för sitt fädernesland. Jagt, fiske oct dessemellan syssiolöshet upptaga deras timmar. De sakra likväl icke en viss blandad bildning och de äro de bästa menniskor i verlden, om ni bara icke engriper deras politiska meningar. För öfrigt, hvilket perspektiv öppnar sig väl för dem? Fadrea eger en obetydlig förmögenhet, och denna är icte sällan så skuldbelastad att, om han qvarstacnar i Irland, kan han hvarken betala eller öka sin gäld. Om han lyckas att bortgifta en eller två af döttrarna, ligga de öfriga hoaom likväl till last, och öka hushållets utgifter, eller måste han skicka dem att tillbringa 5 å 6 månader hos sina vänner, ett slags halftiggeri, som man tillåter sig utan några skrupler, och som, beslöjadt med namnet af hjertlig tförtrolighet, nedtystar högmodets betänkligheter. Alldeles motsatt är förhållandet i England, der döttrarne, i fall deras fäder äro förmögna, qvarstanna hos dem och deltaga i njutningen af deras välstånd. Om fadren är ruinerad, sätta de sin stolthet i att vara nog för sig sjelfva. De talanger, hvarmed de hoppades försköna sitt husliga lif, användas nu att lindra deras familjers förlägenhet. Denna hårda nödvändig: het ökar emdast deras ansträngningar, och, långt ifrån att minska deras anseende, ådrager dem ett sådant uppförande tvärtom en ökad aktoiog och beundran. Hvad sönerna angår, skola vi se, huru det förhåller sig med dem. Jag har hört följande samtal mellan en Engelsman och en Irländsk landtjunkare :; Er äldsta son, sade Britten, ,skall naturligtvis ärfva er egendom, men jag förundrar mig öfver, att ni icke låtit honom antaga något yrke; våra vilkor äro ungefir desamma, och vi hefva samma antal barn. Imedlertid har min son afgått i Middle-Templev. Alfredhar lemnat akademien,, svarade Irländaren ; de äldste sönerne i vår familj hafva aldrig haft annat yrke än vapnens. Han måsie blifra qvar hemma och vänta tills vi få krig.n Den engelske adelsmannen insåg icke rätt nödvändigheten hvsrföre Alfred skulle göra ingenting, under det han väntade på ett krig; men han nöjde sig med att förnya sina f.ågor rörande Charles och Robert, Irländarens andra och tredje son. vAh, Robert? Hans ståndakiighet, hans fasta karakter bestämmer honom för kyrkan. Han har med framgång genomgått sina akademiska studier och boppas iunan kort blifva ordinerud till: prest. Charles åter skall blifva soldat, liksom den äldste. Men, min häste vän, skulle icke Robert, medan han väntar, kunna gifva lektioner och bilda några elever? Många unga gentlemen i Enpgland, ja, till och med i Irland, försörja sig sjelfva medelst denna ädla industri.n Rodnaden uppsteg nu på den gamle Irländarens anlete. Min hustrus familj,) svarads ban, vär af ännu äldre adel än min. Hennes kusin är erkebiskopen i Clonmor. När han finner utväg att placera någon af sin slägt, tvifla vi ej, att ju hams val faller på Robert, och, oaktadt allt gossens begär fatt nyttigt; använda Om 21 Le Lo. Då Im nen4å LT RR