Aftonbladet – 1 maj 1838, sida 2

alla arbetenas sammanlagda värden, så äro ju alla dessa fullt betalta, ännu mera, om den förra fler dubbelt öfverstiger de senare, hvilket troligen här blir händelseu. Detta förhållande rubbas ej deraf, att en och annan blir så lycklig, att på sin lottsedel, som han betalt med 1 R:dr, få en vinst, som är mer värd än 10 eller 20. Desto flera äro de, som ingenting; men de hafva ändå bidragit till arbetets betalande. Häraf följer också, att ett fruntimmer har samma intresse att lemna större arheten till ett lotteri, som till en auktion, om nemligen detta intresse ej är något annat, än att för sin del bidraga till den största möjliga issamling. Ty ju sÖöre arbetet är, desto större bidrag har blifvit lemnadt, så vida arbetet är dyrbart i mån sf stor!eken. Ar t. ex. den sammanbragta summan dubbelt så stor, som arbeteras sammanlagda värden, så har hvar och en b.dragit dertill med en andel, som är dubbelt så stor, som dess arbetes värde. Och tör öfrigt, huru mycket inverkar ej på sjelfva lottförsäljningen Öivertygelsen derom, att frumtimren ära sysselsatte med en mängd utmärkta och vackra arbeten, hvilka möjligen kunde blifva lotttagarens egendom, om lyckan gynnar honom? — Eller tror insändaren, att lika minga lottsedlar skulle blifva sålde, om man visste, att Damerna blott ämnade förtärdiga hvar sitt par ullstrumpor ti!l pris för de vinnande? — (ESEIRCORET CSO OSAR ITRI KIESSVOT SSR SNETT NINA SEAT FE AROR