keis svara beligenhet, slutade soiren. Man finner nu bland tidningens annonser Iprogrammet till den konsert för kyrkomuik, Isom Hr A. Mankell nästkommande söndag erInar gifva i St. Clare kyrka, och den vi redan för några dagar sedan men endast i förbigående omnämnde. För hvarje älskare af den gedigna och stora musik, hvartill den andliga kompositionen, sådan den skrefs af de gamla Italilenska och Tyska mästarne, så hufvudsakligen hörer, hafva de kyrkokonserter, Hr Mankeil några år å rad gifvit, för hvarje gång med öikad omsorg och möda arrangerade, varit et slags högtider, för hvilka man stannat i så mycket större förbindelser, som dessa konserter I varit på långliga tider de enda offentliga tillfälilen man egt att lära känna något af nyssnämnIde mästares i allmänhet temligen förborgade skatter. Hvad man vid alla Hr M:s föregåenide konserter egentligen, ehuru äfven detta i mer och mindre grad, haft att anmärka, har i varit att han vid valet af sina saker kanske låtit det historiska intresset göra sig för mycket gällande vid sidan af det estetiska, och att iden rent musikaliska njutningen skulle blifva verkligare, om Hr M. heldre ville valja att återgifva något större helt arbete af en klassisk mästare, än följa idden att genom cnadast smärre från olika tider och komponister utplockade bitar framställa en viss paralell af skiljda skolor och åldrar, hur pikant denna id och hur vackra dessa profstycken än i sig sjelfve må vara. Man fiover af repertoiren att Hr M. denna gång gått den i nämnde afscende från flera håll ,yttrade önskan till mötes; en betydlig del af konserten upptages nemligen af Grauns passionsmusik Jesu död, med få uteslutningar; ett (arbete af allmänt erkändt klassiskt värde. Bland de öfriga numrorna märka vi Naumans ;Pilgrimernas bön vid Jerusclems portar,, enligt värt omdöme efter den tllfälliga bekantskap vi äga dermed, en af de mest melodiskt herrliga kompositioner, som någon mästare äger att uppvisa, en cantat af Mozart, den bekanta af Vogler i harmoni satta julpsalmen Hvar christtrogen c., samt en Gradual af Eybler, en Haydns vän och själsfrände. Första afdelningen af Guds lof, at erkebiskop Wallin, satt i musik af Hr ÅA. Mankell, slutar konserten. Såogpersonalen lärer komma att utgöras af icke mindre än tillsammans 150 röster, men delade 1 fem på olika båll, hvar för sig, placerade fullstämmiga körer, på det de serskilda stämmerna bättre skola flyta tillsammans till ett helt, och det för örat hårda och kantiga undvikas, som är en nödvändig följd, der de sjungande, såsom vanligast, formeras så att hela massan af it. ex, sopraner är samlad på en punkt och deremot alla basarre på sin, 0. S. V. Så väl sjelfva repertoirep som det omsorgsfulla i arrangemanget lofva alltså musikvännen någonting ganska utmärkt, och det är att förmoda, det konsertgifvaren skulle se sitt bemödande bhelönadt med ett fullt hus, äfven om han icke, genom den vackra ocgennyttan att bestämma halfva inkomsten för ett af dagens allt flera och allt mera ömmande behof, hade anslagit äfven gär sympathier än de blott och bart musikaISKka, ärta TA nn ru Aa -— ee PD AR -. 1 7