Aftonbladet – 30 april 1838, sida 3

kratiens, etikettens och rangskilnagernas land nu är å färde, i och för Drottning Victorias föreståeude kröningsakt. Det är icke nog med det egna uti vår statsförfattning, att en ung nittonårig qvinna skall anses tjenlig att regera öfver ett rike, som i sina sammanräknade besittningar innefattar mer än 100 millioner menniskor, och att hon till denna maktutöfning skall hemta bekräftelse af kyrkans tjenare, som här tillka äro statens och hennes egna undersåter, de besynnerligaste och mest minutiösa förberedelser göras derjemte,-för att genom uppgräfvande af en hop gamla ceremonier och begagnande af bisarra klädedrägter göra denna akt i förnuftigt folks ögon så vidunderlig som möjligt. Hertigen af Norfolk, som är riksmarskalk och öfver-ceremoni-mästare, eller man skulle snarare kunna kalla det öfver-kostymerare, har genom en serskild förordning fasställt formen och snitten på de kappor, mantlar och kronor, som den Engelska aristokratien vid detta tilifälle kommer att nyttja, och hvarmed man naturligtvis skall visa den arbetande och betalande hopen, huru himmelsvidt den står under dessa pnvilegierade småfurstar. Jag vill för roskull här nedan införa några af dessa föreskrifter, hvaraf våra barnabarn skola se, huru långt vi änna framskridit i verklig upplysning och förnuft 1 medlet af nittonde seklet. Peererne eller Lorderna skola båra en mantel af purpursammet med grått skinnbräm, och kragen klädd på samma sätt med gråverk, kantad med flera rader hermelin efter olika värdighet: baronernes med 2 rader, visconenternes med 22., grefvarnes 3, markisernes 3!2 och hertigarnas med 4 rader. Denna mantel skall bäras ofvanpå den hofdrägt eller uniform, hvar och en bär på drottningens stora courdagar Drawingrooms). Peerernas kroner skola vara if förgyldt silfver; mössan, på hvilken de hvia, af purpursammet med hermelin, med ett suldollon ofvantill, men inga ädelstenar få bäras i kronorna. En friherrlig krona skallisjelfva kransen eller ringen hafva 6 kulor af silfver ofattade ; en grefves 8 på de uppstigande blalen eller strålarna, och emellan dessa 1löf af suld. Dessa löf och kulor ökas i proportion på en markis och en hertig. Lordernas fruar kola på samma sätt utmärkas efter sina serkildta värdigheter med olika avtal af hermeinsbrämer, silfverkulor och gullblad på sina erskilda drägter. Till denna högtidlighet skoa dessutom monarker i Europa skicka serskilda mbassader, för att lyckönska till kronans påättande: en högst vigtig och nödvändig omkostad, hvilken naturligivis icke Regenterne sjelfe, utan folken, som hafva så mycket godt derf, böra betala.